Ledare

Högt spel med skuldsättning

Ledare Artikeln publicerades
En kommun har inte råd att satsa allt på svart.
Foto: Petros Karadjias
En kommun har inte råd att satsa allt på svart.

Trelleborg och Ystad har expansiva planer. Finansieringen kräver återkommande årliga effektiviseringar/besparingar i skolan och omsorgen. Och flyt. Annars väntar gigantiska skattehöjningar.

Problematiken med små kommuner med åldrande befolkning, med krympande andel människor i arbete och stor flyktinginvandring är väl omvittnad vid det här laget. Men det är inte hela Sverigebilden utanför Stockholm.

Kommuner som Trelleborg och Ystad har en annan framtidsvision. I båda städerna är det tillväxt genom hamnflytt och hamnstad som gäller. Denna ledarsida har länge försökt förmedla det högst ekonomiskt tveksamma i att göra två parallella mångmiljardsatsningar på hamninfrastruktur riktad mot samma kunder. Den affärsmässiga logiken i att de två kommunerna konkurrerar är svår att se från invånarnas/ skattebetalarnas/skuldgaranternas sida.

Att det för investeringarna i hamn och hamnstad kortsiktigt tas utrymme från annat är alla medvetna om. Ystads budget är hårt pressad och de kommande åren förs de kommunala bolagens utdelningar till hamnprojektet. Om det inte blir en skattehöjning nästa år – beroende på hur fullmäktige röstar – är det mycket troligt att den kommer 2021. Var det slutar återstår att se. Debatten om den varma maten till äldre är bara början på vad som väntar.

Den egentliga omfattningen av de pågående och kommande investeringarna är svåröverblickbar. Framför allt riskerna med dem. Ändå måste man försöka få ett grepp om risk och potentiell avkastning när man investerar kapital. Särskilt andras. Och i sydkustkommunerna handlar det om gigantiska belopp.

Trelleborgs kommun har låtit PWC göra en utredning om investeringsbehovet i kommunen. Planerna i Trelleborg liknar i hög grad de i Ystad men i ännu större skala. Investeringsbehoven de kommande decennierna är gigantiska för en kommun med runt 45 000 invånare – men med ambitionen att växa betydligt, över 11 000 invånare ytterligare med fullt utbyggd kuststad. Det sammantagna investeringsbehovet i kommunen tom 2044 beräknas till – håll hårt i kaffekoppen och ha inte gröt i halsen – 24 miljarder kronor. Då ingår ringväg, hamninfart och exploatering av hamnstad. Men det är egentligen den lilla biten i sammanhanget. Investeringar i nya och renoveringar av gamla förskolor, skolor och äldreboenden är en större del. De beräknade investeringarna i de kommunala verksamheterna utgör 21 miljarder kronor.

Hela kalkylen bygger på utgångspunkten att kommunen ska leverera årliga överskott på 75 miljoner kronor, eller nära 3 procent av Trelleborgs kommuns skatte- och statsbidragsintäkter. Så här heter det i rapporten: ”Det kommer därför krävas ett stabilt långsiktigt effektiviseringsarbete motsvarande i genomsnitt knappt 1 % per år (varje år!). Sker inte detta kommer successivt en höjning av kommunens skattesats vara oundviklig.”

Effektiviseringarna i de kommunala verksamheterna– ofta översatt till besparingar – ska stå för finansieringsbehovet för över 15 miljarder kronor av investeringarna. Om man räknar in framtida försäljningar av byggrätter kan man dra av en miljard kronor till. Lever hamnverksamheten upp till sina mål ska den stå för en miljard, men den miljarden har kommuninvånarna gått i borgen för. Kalkylen talar då om ett nettoinvesteringsbehov på drygt 6,2 miljarder kronor. EU beräknas bidra med några hundra miljoner kronor av finansieringen.

PWC talar om en skattehöjning i Trelleborg från 20,60 till över 29 kronor per hundralapp om kommunen inte effektiviserar. Det är alltså utan landstingsskatten, som också den är i en stigande trend. Det är en bisarr ökning som i sig skulle slå mot ekonomin och tillväxten och göra Trelleborg till en extrem högskattekommun. En snabb ökning av befolkningen på 11 000 invånare med en fullt utbyggd kuststad, blir då en illusion.

Utfallet beror självfallet på en mängd faktorer, många av dem omöjliga att kontrollera från kommunledningskontoret. Bara statsbidragen och utjämningssystemet (i den senaste förändringen vinner exempelvis Trelleborg stort medan Ystad förlorar) är nästan lika lynniga som omvärlden. PWC noterar också en bomb i Trelleborgs räkenskaper, att pensionskostnaderna beräknas stiga från 100 miljoner kronor om året till 300 miljoner kronor om året. Inte heller den utvecklingen är Trelleborg ensamt om.

Finansieringskalkylen är optimistisk på flera punkter och utgår från hårda bandage i kärnverksamheterna. De pågående protesterna mot besparingar i skolan och hemtjänsten är en påminnelse om hur svårt ”effektiviseringar” är i verkligheten. En utarmad skola lär inte heller dra några inkomststarka grupper till kommunen.

Det är onekligen ett stort åtagande Trelleborg och dess invånare har framför sig om alla planer ska genomföras. Ystad är i en liknande sits. Så hur vågade ska kommunpolitikerna vara? Utan stora planer och visioner står man ju och stampar på samma plats?

Med höga investeringskostnader tidigt och med beräknade intäkter långt bort i tiden blir kalkylen vansklig. Det blir också så att dagens kommuninvånare får ta en stor del av risken utan att vara garanterade någon som helst återbäring. Den kortsiktiga effekten blir besparingar och skattehöjningar – även om nivån med just nio kronors höjning är teoretisk kan det gå fort uppåt. Men grundtanken är ju någonstans tvärtom att kommunen och dess invånare ska bli vinnare, att investeringarna ska ge avkastning som håller tillbaka skattenivån och säkrar välfärdsåtagandena.

Den tråkiga mellanmjölken för en kommunledning är att planerna framåt måste bygga på väl avvägda risker. Kommunen ska klara av perioder när de flesta stjärnor står fel. Att lägga in en lågkonjunktur, en flyktingkris och snabbt stigande kostnader för ekonomiskt bistånd vill man helst undvika, men det är ett fullt troligt scenario.

Vad gäller hamninvesteringarna borde kommunledningarna i Ystad och Trelleborg tillsammans med staten ha gjort en övergripande analys av ett sannolikt framtidsbehov, med planering för trafikinfrastruktur i vatten och på land. För några år sedan fanns en ansats till ett sådant samarbete från kommunledningarna, men det sprack – tyvärr som förväntat. Det är ännu inte för sent att agera för att utvecklas gemensamt, men initiativet måste komma från kommunhåll. Staten har fullt upp med annat.

På något sätt måste det också skapas tidigare kassaflöden åt rätt håll och riskerna fördelas. Att bilda ett slags privat-offentligt konsortium för hamnstadsutvecklingen skulle kunna vara ett sätt att åstadkomma det. Om privata intressenter visar noll och intet intresse för det är det möjligt att också dra slutsatser av det.

När det gäller investeringar i kommunala kärnverksamheter för att möta en växande befolkning gäller det att hitta sätt att finansiera dem när Kommuninvests lånetak nås. I Trelleborg föreslås att kommunen ger ut egna obligationer, något som kommunalrådet i Ystad, Kristina Bendz, inte tror på för sin kommun. I den märkliga bubbla på obligationsmarknaden, där investerare hoppas på att någon annan accepterar ännu mer minusränta, är läget förvisso gynnsamt för den som vill låna. Hur det ser ut om fem år är dock osäkert.

Det gäller också att här finna nya samarbeten med privata bolag som kan hålla nere de egna investeringsbehoven, samt att hela tiden se över kommunens eget fastighetsinnehav. Några nya dyra arenor eller fritidsanläggningar lär inte få plats i en sådan prioriteringslista.

Visst är det kul att växa. Men tillsätter man för mycket tillväxthormon är risken stor att huvudet slår hårt i dörrkarmen och att akutvård måste vidtas.