Höga skatter stänger Sverige

Ann Linde står så föredömligt upp för frihandeln att den moderata EU-parlamentarikern Christofer Fjellner inte kan låta bli att göra tummen upp. ”Sällan jag delar något en sosse gjort men denna regering har varit bra på att stå upp mot protektionism och de myter som sprids om frihandel, även av deras egna fackförbund.” twittrade Fjellner nyligen och länkade till en video där Ann Linde föredömligt redogör för frihandelns förtjänster.

Näringsminister Mikael Damberg är mycket aktiv både på hemmaplan och utomlands för att framhålla hur väl svenska entreprenörer och företag lyckas i världen. Han lyfter bland annat fram Ikea, Spotify, turistföretagen och uppskattar basindustrins ambitioner att minska koldioxidutsläppen. Damberg åker till Kuala Lumpur för att förklara att svensk innovation förändrar världen genom att kombinera marknadsframgångar med hållbarhet.

Det är just de värden som ett öppet och ekonomiskt framgångsrikt Sverige ska stå för. Sverige har sedan 1990-talskrisen klarat av att kombinera relativt bra villkor för företag med en omfattande välfärdssektor. Reformer för lägre skatter på arbete och kapital och avregleringar av offentliga monopol har gjort att Sverige åter vuxit sig så starkt att både företag och välfärdssektorn kunde övervintra även i en stor internationell finanskris utan större frostskador.

Det borde vara enkelt att se att en återgång till den politik som en gång gjorde att svenska företag och företagsledare flyttade utomlands varken gynnar Sverige, svenskarna eller omvärlden. Mikael Damberg borde ju veta varför Ikea, liksom många andra växande företag på den tiden, flyttade ut från landet.

Ändå väljer Socialdemokraterna att lägga fram skatteförslag efter skatteförslag som siktar mot företagande, kapital och arbetsinkomster. Opinionsmässigt tror man sig vinna genom att i praktiken förbjuda överskott för företag inom förskola och skola. En vettig ingång hade varit att tillsammans med näringslivet ta fram kriterier för att garantera långsiktighet och kvalitet. Men nu kan det förstås vara så att Socialdemokraterna kallt räknar med att förslaget saknar stöd i riksdagen och att man inte behöver ta itu med konsekvenserna av det.

Den senaste idén till skatt för att hindra pengar att undkomma Skatteverket är att införa en flyttskatt. Den som flyttar utomlands ska beskattas för upparbetade kapitalvinster över 100 000 kronor. Runt 1 miljard kronor tror Skatteverket att en sådan skatt kan ge staten. Det finns absolut argument för en sådan skatt, då kapitalvinsterna uppstått då man bott i landet. Men konsekvenserna riskerar att bli andra än man föreställt sig, som att människor med investeringshungrigt kapital tänker sig för innan de flyttar till Sverige och att det blir svårare för svenska företag att få sina medarbetare att flytta utomlands. Den goda rörligheten minskar. Och för familjeföretag kan det bli riktigt bekymmersamt, om till exempel barn bosatta utomlands ska överta delar hela företaget, vilket bland annat Dagens industri har uppmärksammat.

Skatteverkets rättsliga utredare Åsa Windrot Thell förklarar att man inte ens funderat över det:

”Vi har inte tittat på vilka konsekvenser det får för företag, det kan vara en brist, det kan jag hålla med om”, säger hon till Di.

Det är något som borde få både näringsministern och handelsministern att höja sina röster i protest mot de egna ministerkompisarnas idéer. Om Sverige ska konkurrera med kunskapshöjd och innovation är krångliga skatter på företag och kapital som att frivilligt ställa ut hinder och vattengravar längs den egna löparbanan.

Även förespråkare för en stor offentlig sektor som bygger på höga skatteintäkter måste inse att ett skattesystem som slår för hårt mot investeringar, kapital och arbete kommer att skada förutsättningarna för det. Handelsministern och näringsministern vet uppenbarligen att välståndet bygger på företagande och handel. Det borde de berätta för sina regeringskollegor om. Och om igen.