Annons
Ledare

Hellre få än fagra löften

Kommunalpolitiken har dåligt rykte. I själva verket är den oftare mer jordnära än rikspolitiken.
Ledare • Publicerad 20 augusti 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Trelleborgspolitiker på rad.
Trelleborgspolitiker på rad.Foto: Andreas Mårtensson

Om det är att alla argument redan har dragits hundra gånger eller om det är för att partiledarna ser allt tröttare och argare ut må vara osagt – men rikspolitiken kan ibland uppfattas om en lång återvändsgränd. Man kör in i förhoppningen om att hitta en ny väg, men får snart köra tillbaka i gamla spår igen. Professionella politiker blir lätt ständiga rollspelare, med inövade repliker, för att framstå som trovärdiga ledare för landet. Tyvärr gör det också att de förlorar i äkthet och budskapen framstår allt mindre som något de genuint tror på. Ju svårare frågorna är, desto mer känslobaserade tycks argumenten bli, det viktiga är att ”nå ut”, inte att den föreslagna politiken har någon effekt på det verkliga problemet.

Kommunpolitiken är på många sätt annorlunda. När politiker i Trelleborg eller Ystad samlas till utfrågning talas det visst om att det är viktigt med förskolan, skolan och äldreomsorgen. Men få – allra minst de som faktiskt arbetat med sina budgetar efter verkliga förutsättningar – lovar stora och grundliga förändringar som kan genomföras kommande mandatperiod.

Annons

Många som suttit vid eller nära makten i kommunhusen har förstått att livet som ansvarig kommunpolitiker de kommande åren kommer att bli riktigt svårt. Har man sett prognoserna för kommunernas hotande kostnadsutveckling är det lätt att inse att utrymmet för fagra löften är litet. De riktigt gamla blir fler och allt mer vårdberoende. Behovet av de allra dyraste boendeplatserna blir allt större.

Ute i den krassa verkligheten ska grundskolor, gymnasium och Komvux se till att utbilda och göra skattebetalande arbetskraft av nytillkomna kommunmedborgare.

Den integration det pratas om i Agendastudion ska genomföras ute hos kommunerna. Motsättningar och begynnande kriminalitet ska strypas och de redan etablerade brottslingarna hållas borta från gatan.

Ingen vågar längre sprida löften om dyra fritidsanläggningar omkring sig, hos vissa är nog oron stor för att underhållskostnaden för de redan byggda kommer snabbare och blir större än man kunde föreställa sig.

Det går att med långsiktighet, god hushållning och rätt beslut i smått och stort att skapa bättre förutsättningar för att även i framtiden möta medborgarnas rättmätiga krav. Men enkelt kommer det inte att bli, allra minst om den stora ekonomin där ute spelar emot. Hoppet ställs nämligen till stora och ökade statsbidrag, som bygger på förutsättningen att ekonomin fortsätter att växa och det i snabbare takt än befolkningen.

Det finns egentligen inga möjligheter att genom kommunala skattehöjningar finansiera de kommande behoven inom äldreomsorgen, förskolan och skolan. De flesta inser att ett kraftigt ökat skatteuttag på kommunnivå inte ens gynnar den som vill ha ökade skatteintäkter på sikt. Det stryper ekonomin, gör invånarna fattigare, försvårar för handeln och gör kommunen mindre attraktiv för inflyttning.

Som väljare gäller det att försöka orientera sig i detta. Och fundera ett varv till på om det är den som lovar mest som förtjänar rösten bäst.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons