Ledare

Grönt i tanken

Ledare Artikeln publicerades
Vad finns i pumpen?
Foto: Henrik Holmberg / TT
Vad finns i pumpen?

Förbränningsmotorn kommer att leva länge än. Då gäller det att stoppa bra bränsle i den.

Världens bilindustri har slagit in på elbilsspåret. Allt som rullar på ström framstår plötsligt som hypermodernt och miljövänligt. I Sverige är subventionerna till både företag och privatpersoner som köper bilar med batteridrift höga och ökar ytterligare 1 juli.

Den ökade subventionen av elbilar ska betalas av bilar med förbränningsmotorer, via skatt baserad på teoretiska utsläpp. Det är en modell som hyllas av många. Men i själva verket slår den snett. Den som köper en familjebuss som forslar många personer per förbrukad mängd bränsle får betala extra skatt som vore det en hästkraftsstinn supersportbil för den med tung högerfot. Bättre vore att staten var helt teknikneutral och istället lade hela beskattningen på det man vill ha bort – fossila bränslen.

Det är nämligen fel att förbränningsmotorn per automatik straffas bort. Dess förfining har tusentals och åter tusentals ingenjörer ägnat sina arbetstimmar åt. Trots att grundtekniken är densamma har effektivitet och utsläpp förbättrats väsentligt genom decennierna.

Till förbränningsmotorn stora fördel hör att det finns en utbyggd infrastruktur av bränslestationer. Kan man få grönare bränsle ur pumparna går det att uppnå höga miljömål även med nuvarande fordonspark.

Biobränslena har en viktig roll att spela för att snabbare ställa om till en fossilfri fordonspark, utan att behöva byta ut alla fordon och skrota en fungerande infrastruktur. Dessutom är fördelarna stora vad gäller att skapa oberoende från rysk olja.

De etanolanpassade bilarna må vara ur mode – på felaktiga grunder utdömda som matförbrännare – men genom att öka andelen inblandning av etanol i vanlig bensin uppnås ett enkelt delmål för att minska fossilbränningen.

För dieselmotorer finns alternativa biobränslen som helt eller delvis kan ersätta det fossila. Talloljediesel är ett sådant exempel, som redan i dag blandas i diesel hos exempelvis Preem. Andra varianter som HVO 100 tillverkas av slaktrester och vegetabilisk olja – tyvärr ännu inte godkänt att använda av alla bilfabrikanter – och så finns rapsolja och etanolvarianter.

När det gäller nyare bilar har tyvärr Dieselgate, med bilföretag som fuskade vid avgastesterna, kommit att överskugga en del av de framsteg som gjorts de senaste åren vad gäller rening. Inte minst gäller det förmågan att minska utsläppen av kväveoxider, som bland annat åstadkoms med tillsats av urea, AdBlue.

Det finns tyvärr politiska hinder på vägen mot en snabbare grön omställning. Bland annat gäller det om bränslen baserade på skogsråvara ska betraktas som förnybara eller inte, där EU:s miljöutskott har satt käppar i hjulet. Förhoppningsvis kan bland annat svenska EU-parlamentariker se till att ändra på den saken. För även utan elbilar går det att lätta det fossila samvetet.