Gör som Theresa May säger
Åtta månader. Så lång tid har Storbritanniens premiärminister på sig att sy ihop en Brexit-överenskommelse med EU. Från och med den 29 mars 2019 ska Storbritannien inte längre vara medlem i den Europeiska unionen. Så är det i alla fall tänkt.
Förhandlingarna har hittills gått knackigt. May har pressats från två håll: Dels från sitt eget parti, där många vill se en hård linje mot EU, och dels från EU:s sida. Unionens Brexitförhandlare har ofta upprepat att britterna inte kan förvänta sig att de kan plocka russinen ur kakan. Signalen har varit att det inte kan vara smärtfritt att lämna. Ibland har attityden från EU:s sida liknat en varning till andra länder: se hur det går om man försöker lämna oss.
Efter att flera tunga ministrar hoppat av regeringen i protest mot hennes senaste förslag om en mjukare Brexit-linje har hon gått ut hårt till försvar för sin egen uppfattning. Den 14 juli skrev hon en artikel i tidningen Mail on Sunday att det kanske inte blir något utträde om britterna inte samlar sig bakom hennes linje.
Den brittiska regeringens förslag innebär ett invecklat frihandelsavtal rörande varor, men begränsar den fria rörligheten för människor. På så vis undviker landet problem för industrin och slipper en gräns mellan Irland och Nordirland. Samtidigt kan invandringen kontrolleras, vilket var ett tydligt konservativt löfte i Brexitomröstningen. EU-medborgare ska dock kunna resa utan visum, och dessutom arbeta under en begränsad tid. Därtill kommer Storbritannien inte behöva rätta sig efter EU-domstolens beslut.
Visst finns fortfarande frågetecken kring detaljerna i Mays Brexitplan. På det stora hela är dock Mays inställning en bra avvägning mellan att genomföra skilsmässan från EU och samtidigt undvika att man isolerar sig från övriga Europa.
Motståndet i det konservativa partiet liknar en före detta make som är för putt för att ens kunna prata med sin tidigare fru. EU har inte heller visat sig från sin bästa sida. Sedan May presenterade den så kallade vitboken för landets framtida relationer med EU har det i Bryssel muttrats om att det inte går att ha fri rörlighet för varor samtidigt som man begränsar möjligheterna till invandring. Några direkt konstruktiva ord har dock inte yttrats från EU:s sida.
Theresa May har ett mandat: att följa det brittiska folkets vilja och avsluta kungadömets medlemskap i EU, och det på ett sätt som möjliggör fortsatt goda relationer med unionen. Att både EU och delar av premiärministerns eget parti till viss del motarbetar henne från sina respektive håll innebär en bristande respekt för det demokratiska beslut Brexit är, och att ett utträde innebär förhandlingar och kompromisser.
På vissa håll, bland annat från den franska regeringen, har det kommit kommentarer om att Brexit inte borde bli av alls - just det May varnat för. Men trots att det är en förlust för EU att Storbritannien lämnar vore en utebliven Brexit en katastrof för den brittiska demokratin. Dessutom skulle det sätta EU i en riktigt dålig dager, eftersom signalen skulle vara att att det i praktiken inte går att lämna under någorlunda ordnade förhållanden.
De brittiska medborgarna har röstat för ett utträde. Det måste respekteras, och genomföras.
