Farligt förbjuda allt man är emot
Gymnasieminister Anna Ekström och civilminister Ardalan Shekarabi fick representera Socialdemokraterna på presskonferensen där förslaget om att förbjuda religiösa friskolor lades fram. Det märkliga är att utspelet kom veckan efter att regeringen tillsatte en utredning om konfessionella inslag i skolväsendet. Direktiven i den är att utredaren ska finna svaren på väsentliga frågor, varav en är att analysera hur ett eventuellt förbud står sig mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Den säger att ”ska staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överenskommelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse”.
Men gymnasieminister Anna Ekström menade i radions Studio Ett att det inte alls är konstigt att komma med detta besked innan utredaren fått göra sitt jobb. Hon förklarade ”Det gäller att hålla isär två saker. Regeringen tillsatte häromdagen en utredning, en väldigt bra utredning, som kommer att ge oss en bra grund att stå.” ”Men sedan är vi också som socialdemokrater ett eget parti och vi går till val på en egen politik och i den politiken ingår att vi inte vill ha religiösa friskolor i Sverige. Jag tror att det gäller att hålla isär det som är regeringens politik och det som faktiskt är förberedelser inför en väldigt viktig valrörelse. ”
Det avslöjar att Socialdemokraternas utspel handlar om att vinna röster, inte minst från SD, mer än att driva på välgrundad politik.
Ministrarna får nog vackert finna sig att ingen normal väljare gör någon skillnad på om de uttalar sig som ministrar eller som representanter för ett statsbärande parti i regeringsställning – låt vara med ett litet grönt stödhjul på den rosenröda vagnen.
Så vad med förslaget? Redan i dag är skollagen tydlig med att undervisningen i konfessionella skolor ska följa samma läroplan som andra. Däremot får frivilliga religiösa aktiviteter, som morgonbön, förekomma. Men naturligtvis är det en poäng i att den absoluta merparten av föräldrar som sätter sina barn i en skola med religiösa förtecken gör det av just den anledningen. En segregerande effekt blir det på det viset, även om antalet konfessionella skolor är mycket litet. Och verkliga oacceptabla missförhållanden har uppmärksammats, som på muslimska friskolan Al Azhar i Vällingby, där TV4 avslöjade att pojkar och flickor separerades på bussen.
Även den som i princip tycker att skattefinansierad skola alltid ska vara fri från ideologisk och religiös inriktning, måste väga in vad ett stort generellt lagförbud för alla konfessionella friskolor skulle innebära. Hur stor är vinsten i förhållande till skadan det kan orsaka? Är det så väsentligt stor skillnad om ett barn ber i skolan eller om föräldrarna under annan tid låter dem delta i religiös undervisning eller vara aktiva medlemmar i en församling? Och även om ens egen övertygelse är stark om vad föräldrar inte ska få välja åt sina barn, måste var och en fundera på vad det betyder om det nästa gång är en annan majoritet får bestämma vad som gäller.
Och hur ska gränslinjerna dras? Exempelvis menar Aron Verständig, ordförande i Judiska församlingen i Stockholm, att den judiska Hillelskolan inte kan räknas som konfessionell skola ”Eftersom judar i Sverige är en nationell minoritet”. (Dagen) Det är ett mycket viktigt perspektiv som Verständig för fram och som tydligt pekar på en allvarlig komplikation med ett generellt förbud av det slag som Socialdemokraterna presenterat.
Vad saken egentligen borde handla om är vilka skolor som lever upp till skollagens krav och vilka som inte gör det. Om det finns skolor som inte tar emot elever med annan bakgrund, som delar upp elever efter kön, eller inte klarar kraven på en allsidig undervisning, bör de stoppas. Skolinspektionen har den uppgiften.
Men nu handlar ju Socialdemokraternas utspel inte heller denna gång om kvalitet utan om att vinna väljare. Populism brukar de själva kalla det när andra håller på så. Annars hade man åtminstone avvaktat den egna regeringens utredning.
