Ett partipolitiskt ställningstagande
Formellt stod man inte med som arrangör för de arrangemang som ordnats ute i landet men på hemsidan uppmanade man alla som sympatiserar med budskapet att delta.
Den gångna helgen gick protesterna av stapeln. Röda fanor vajade i vinden när deltagarna uttalade sin ilska och frustration över regeringen.
I tidningen Dagen förklarar diakonen i Katolska kyrkan, Charlotte Therese Björnström, att det rör sig om politik men inte partipolitik.
Det står naturligtvis religiösa samfund fritt att både arrangera och delta i demonstrationer mot regeringen. Alldeles oavsett vad riksdagsmajoriteten har för färg behövs en livaktig opposition. Det hör till spelreglerna i en levande demokrati.
Oppositionen kan formeras både utanför och innanför kammaren på Helgeandsholmen. Dessutom finns det mycket i alliansens tillvägagångssätt som förtjänar kritik. Tyvärr har enskilda individer kommit i kläm när tröga system på kort tid förändrats.
Vad som däremot är märkligt är att företrädarna för kyrkorna låtsas som att man inte blandar sig i partipolitiken. Det är få sakfrågor som har en så stark laddning som socialförsäkringarna. Väljer man dessutom att uttrycka sig på ett ganska enkelspårigt och onyanserat sätt är det svårt att göra en annan tolkning än att det finns en avsikt att skada regeringspartierna. Varför skulle man annars bidra till att sprida en nidbild av regeringspolitiken?
Det var knappast någon slump att färgerna gick i rött när Påskuppropet mötte upp runt om i landet. Inte heller var det särkilt konstigt att många aktiva socialdemokrater och vänsterpartister passade på att göra sina röster hörda. Frågan är dock vad det får för konsekvenser för kyrkorna.
Inte minst måste det vara ganska problematiskt för den forna statskyrkan att synas i ett sådant sammanhang. Vill man att alla ska med kan man inte gärna blanda sig i kampen mellan blocken. Det påminner inte så lite om hur högerkristna kyrkor i USA blivit en integrerad del av det republikanska partiet.
I senaste numret av nyhetsmagasinet Fokus finns ett reportage om utmaningarna som väntar Svenska Kyrkan. Medlemskåren minskar i takt med att allt färre väljer att döpa sina barn. Något måste göras, men ingen vet riktigt vad. Bland de mer udda inslagen finns försöken att kombinera konfirmationer med spavistelser och gudstjänster där husdjur och motorcyklar spelar en viktig roll.
Förändringar är ofrånkomliga. Svenska kyrkan måste hitta sätt att överleva utan den särskilda statusen som statskyrka. Det vore ett oväntat drag om man kopplade sitt öde till den rödgröna oppositionen och valde att stänga dörren för kristna som röstar på alliansen.
