Annons
Ledare

Ett budgetbygge för restaurering

Regeringens budget får inga kortsiktiga effekter av något avgörande slag. De långsiktiga bristerna kräver fler åtgärder under lång tid för att åtgärdas. Då finns inget utrymme för brus som friår och familjeveckor.
Ledare • Publicerad 18 september 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Magdalena Andersson har skrapat ihop från fyra önskelistor.
Magdalena Andersson har skrapat ihop från fyra önskelistor.Foto: Anders Wiklund/TT

När budgeten slutligen presenteras i sin helhet är det mest väsentliga redan känt på förhand. Med fyra partier inblandade tar portionerandet av enskilda förändringar i utgiftsposter och skatter plågsamt stort utrymme i medierna. Möjligen är det kul för redaktionerna, men värdet som nyhetskonsument och medborgare är ytterst begränsat. Det är svårt att förstå vad som är egentliga anslagshöjningar, hur det skiljer sig från om en annan budget hade gått igenom och vad de faktiska effekterna blir i landstingens och kommunernas verksamheter.

Det är inga drastiska skillnader mellan det som skulle kunna ha varit en Alliansbudget och den S/MP/L/C-budget som nu föreligger. Behovet av upprustat försvar, stärkt polis, vändning för skolan och kapning av köer i vården är uppenbart för de flesta. Ett stort problem är dock att det är lättare att sätta av pengar än att faktiskt bibehålla och återbygga kompetens. När nya poliser inte kör bil tillräckligt bra och inte kan skriva ordentligt blir det svårt att täppa till luckorna efter de poliser som lämnar yrket. (Polistidningen 2/9) Lärarassistenter må vara bra, men ersätter inga rutinerade lärare. Bristen på språkkunnig hemtjänstpersonal blir inte mindre av ingångsavdrag på arbetsgivaravgiften till den som anställer unga eller nyligen invandrade med låg utbildning. När försvaret under decennier varit en budgetregeringspost på minussidan är det inte bara försvarsmateriel som bantats bort – kunnande har också försvunnit.

Annons

Det finns ingen politiker som genom en enskild statsbudget, eller ens under en hel mandatperiod, kan täppa igen de hål som har uppstått i trygghet, säkerhet och välfärd. Istället handlar det om förmåga att se långsiktiga konsekvenser av det som klubbas igenom.

Det är en läxa för beslutsfattare och opinionsbildare att exempelvis försvar, migration och brottsbekämpning inte bör handla så mycket om hur beslut ser ut och uppfattas i dag utan om vad resultatet kan bli i morgon. I 1990-talets ljusnande värld, med ryska ledare som pratade om att gå med i EU var det lätt att tro att försvar av riket var något föråldrat. Det var länge enklast att i kampen mot främlingsfientlighet och Sverigedemokraternas framväxt fokusera helt på att bekämpa fördomar och blunda för de faktiska svårigheterna med stor invandring från länder med annan kultur. Så länge det var bortom de egna kvarteren skolorna havererade, unga människors friheter begränsades och kriminella grupperingar grusade tryggheten kunde alltid en nationell nedåtgående brottstrend och internationella jämförelser användas som ursäkt för att låta saker vara och peka nedlåtande på dem som oroade sig.

Men när väl förändringen upptäcks och väcker liv i den egna oron, då är det svårt och dyrt att vända trenden. Det är som med underhållet av ett hus, det går att ljuga för sig själv i ett år, i fyra år och lägga tid och pengar på roligare saker, men efter tio, tjugo, trettio år blir det uppenbart att det inte längre räcker med att måla om panelen.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons