Ledare

En uppgiven statsminister

Ledare Artikeln publicerades
Byte i halvtid?
Foto: Claudio Bresciani/TT
Byte i halvtid?

Statsminister Stefan Löfven siktar mot nya rekord. Kan han bli först under 20 procent?

Det är något speciellt att regera landet. Väl i position behöver man inte så ofta bekymra sig om riksdagen, om ingen är elak nog och väcker misstroendevotum – vilket hittills alltid har varit en form av spel, även om ministrar i några fall har hunnit avgå innan avgörandet kommit till kammarens knapptryckare.

Utnämningsmakten ger kontroll över myndigheter, EU är en självklar ministerarena och utrikespolitiken är regeringens privilegium. Som statsminister är man dessutom något extra, en slags samtidig guide för folket och en uttolkare av dess vilja. En riktig statsminister höjer sig över sitt eget partis intressen.

Det är inget lätt uppdrag. Förmodligen är det så att det inte är de som är de mest hugade spekulanterna på posten som är de lämpligaste. Men samtidigt är det en utgångspunkt att man faktiskt vill.

När det kommer till Stefan Löfven blir man allt mer osäker på om han verkligen vill. I söndagens Agenda skulle statsministern ge någon form av svar på varför gängkriminaliteten bitit sig så hårt fast i Sverige. Det gick sådär. Han försökte förklara att det var mångas fel, att man inte kunde se detta komma, att det grova dödliga våldet skulle flytta ut från hemmen till gatorna var det ingen som hade berättat. Det ingår i jobbeskrivningen att uppfatta samhällsförändringar som har pågått under en längre tid. Att som partiledare och sedermera statsminister säga att man inte har sett eller förstått är att rikta ett slags misstroendevotum mot sig själv.

På något sätt försökte Stefan Löfven förklara att invandring inte har haft någon som helst betydelse alls i hur utanförskapsområden formats. Löfvens enda förklaring var att kriminaliteten växer ur orättvisa uppväxtvillkor och att till skillnad från borgarnas skattesänkningar skulle nu hans starka program göra susen.

Statsministern såg ut att bita sig i tungan för att inte säga något som skulle uppröra en endaste miljöpartist. Han upprepade mantrat att samhället är starkare än gänget. Det när tv-tittarna vet att gängen har regerat sina gator länge och att ledarna instruerar barn att mörda barn. Då är inte samhället starkare. Ingen köper det.

Slutresultatet av Agendaintervjun blev inte det önskade. Den som tvivlade på Löfven innan fick finns sina tvivel bekräftade. Hur sympatisk Stefan Löfven än är som person har han inte förmågan att framstå som kapabel att vända rätt det som har gått snett. Man undrar mest när någon ska berätta för honom att nu är det dags att kliva åt sidan. Nästa höst är det halvtid i mandatperioden. Om Löfven gör samma bleka figur i kommande framträdanden kan en upprepning av det historiskt dåliga valresultatet för Socialdemokraterna 2018 snart framstå som ett lika uppnåeligt mål som EU:s lägsta arbetslöshet varit för regeringen Löfven.