Ledare

En ny politisk verklighet

Ledare Artikeln publicerades
Stefan Löfven talar om nationell samling på "Sverige tillsammans". I dag är tongångarna annorlunda.
Foto:Maja Suslin/TT
Stefan Löfven talar om nationell samling på "Sverige tillsammans". I dag är tongångarna annorlunda.

Sverige har under hösten fått uppleva en av de snabbaste omsvängningarna i svensk inrikespolitik någonsin.

Gula och blåa kulspetspennor delades ut tillsammans med upptryckta anteckningsblock, precis som det ska vara på en konferens värd namnet. Den 12 oktober anordnade regeringen konferensen ”Sverige tillsammans” under en dag på Münchenbryggeriet i Stockholm.

Konferensen var en nationell samling för att, som regeringen beskrev det, ”samla alla krafter som kan och vill bidra till att förbättra nyanländas etablering”.

Statsministern, kungen, ärkebiskopen, Benny Andersson och Peter Forsberg var där, tillsammans med ett antal ministrar och 800 deltagare från kommuner, myndigheter, företag, fackliga organisationer och civil­samhället.

Statsminister Stefan Löfven öppnade konferensen med ett kort tal.

”Vi har ett mycket ansträngt läge i myndigheter och runtom i många kommuner. Därför krävs nu samling och gemensamt ansvar”, sa han.

Konferensen liknade sedan en kickoff för det offentliga Sverige. Nu var det bara att kavla upp ärmarna och ta sig an de utmaningar som väntade. Det genomgående temat var att Sverige har gjort det förr, det vill säga tagit emot mycket flyktingar på kort tid, framför allt under andra världskriget.

Och ja, det fanns många bra exempel att lyfta fram, som att folkhögskolor och idrottsföreningar kan vara en väg in i samhället för ensamkommande unga och nyanlända flyktingar eller hur skolor och företag arbetar konkret för en bättre integration.

I dag, en och en halv månad senare, känns ”Sverige tillsammans”-konferensen mycket avlägsen. Det är svårt att hitta en liknande omsvängning i svensk inrikespolitik på så kort tid. Då måste man gå väldigt långt bak i historien.

I veckan presenterade regeringen ytterligare skärpningar i migrationspolitiken. Det var inte första gången under hösten, men nu var det en rejäl skillnad mot tidigare. De svenska asylreglerna ska nu anpassas till EU:s minimikrav med syfte att få färre att söka asyl i Sverige. Som Stefan Löfven uttryckte det på presskonferensen i tisdags behövs andrum i flyktingmottagningen.

Det förslag som troligen kommer att få störst effekt är de id-kontroller som planeras för att kunna åka tåg eller buss till Sverige. Införs id-kontrollerna kommer ett stort antal människor som är på flykt inte kunna nå Sverige och söka asyl här.

Det går att argumentera utifrån olika principer vad gäller flyktingmottagning. Men det som ofta saknas i samhällsdebatten är att man också måste ta beslut utifrån dagens förutsättningar. Höstens kraftiga ökning av asylsökande är i dagsläget inte hållbar under en längre tid.

Sverige har hamnat i ett läge där öppna gränser kommit i konflikt med det svenska välfärdssystemet. Det är beklagligt eftersom stängda gränser inte är vad Europa behöver nu.

För en vecka sedan skrev jag att det är dags för en bred samlingsregering som får uppdraget att både ta hand om den nuvarande flyktingsituationen och samtidigt lyfter blicken för vad som behöver göras på sikt, framför allt för att öka sysselsättningen och bostadsbyggandet.

En samlingsregering är fortfarande aktuell. Inte minst med tanke på de signaler som Miljöpartiets två språkrör, Åsa Romson och Gustav Fridolin, har skickat ut under veckan. De menar att partiet har nått gränsen för hur mycket åtstramningar i migrationspolitiken de är beredda att göra i regeringsställning.

Nu väntar fortsatta förhandlingar i migrationspolitiken mellan framför allt regeringen och de fyra borgerliga partierna.

Stefan Löfvens tal om en nationell samling är fortfarande aktuell. Men inte med den innebörd som han syftade på för en och en halv månad sedan.