Efter socialdemokratins krasch – nu måste Trelleborgs verkliga problem lösas
Trelleborg var länge den socialdemokratiska staden. Det förändrades för tolv år sedan, men nu är omvälvningen ännu större. Partiet är halverat sedan 2000-talets början. Raset i valet till kommunfullmäktige är hela tio procentenheter – S kan tappa en tredjedel av sina mandat i fullmäktige och bara ha 12 av 51. Och det är inte borgerligheten som kan skryta med att ha gått fram. Det är Sverigedemokraterna som står för hugget mot socialdemokratins hjärta. SD är störst i Trelleborgs kommun.
När Trelleborgarna röstar till riksdagen är det inget snack: SD är med 31 procent överlägsen etta. Men även i kommunen, där partiet i hög grad har saknat egen politik och haft interna bekymmer med avhopp, når SD positionen som största parti.
Klart tycks vara att Torbjörn Karlssons lågmälda sätt att styra inte har gått hem hos väljarna. Och fyrpartikoalitionen som skulle hålla SD utanför inflytande har gett motsatt effekt. Men det är S som får betala hela priset, samarbetspartierna i kvartetten klarar sig nästan oskadda.
Centerpartiet och Patrik Holmberg hade säkert hoppas på mer skjuts från Centerns framgångar på riksplanet – men det tycks främst vara ett storstadsfenomen. Miljöpartiet ser ut att kunna hålla sina två mandat, trots en liten tillbakagång. Söderslättspartiet kan tappa ett mandat, men procentuellt håller man ställningarna och blir absolut störst på sitt hemmaområde, Fagerängen-Östra Stranden. Frågan om ringvägen är där i högsta grad levande och väljarna där upplever uppenbarligen inte att partiet har sviktat, trots mandatperiodens förvecklingar i frågan.
Vad som däremot rör om i grytan rejält är Kristdemokraternas comeback i fullmäktige – och det med hela tre mandat om valnattens resultat håller. Då kan KD vara den största faktiska förändringen i kommunfullmäktige, större än SD:s framgångar som ger dem två nya mandat enligt valnattsresultatet.
Moderaternas Mikael Rubin överraskar inte när han säger sig vara beredd att styra med SD. Rubin sa redan före valet att han är beredd att göra det även om SD blir större. Problemet för Rubin är att detta kommer i ett läge 2018 när SD är största parti. Vem kommer att styra vem?
I kommuner som Staffanstorp har Moderaterna hållit tillbaka SD genom en tämligen aggressiv agenda, under först Michael Sandin och de senast åren med Christian Sonesson. M har där växt till över 42 procent lokalt och med SD på 11 procent. I samma kommun har SD 23 procent i riksdagen och M 28 – den lokala påverkan är alltså stor. Ett annat liknande mönster finns i Landskrona, men då är det Torkild Strandberg och Liberalerna som genom att ge SD inflytande och ansvar har hållit tillbaka dem, fokus har varit att lösa verkliga problem, inte att hålla SD ute. I årets val blev Liberalerna i Landskrona klart störst, och flödet från S gick till L och inte till SD. Så kunde utvecklingen också ha varit i Trelleborg – en stad med rätt mycket som liknar Landskrona.
Trelleborg har försökt med olika former av styre för att hålla SD utanför. En gång var det S+M. Sedan Alliansen i minoritet med nedlagda röster och utjämnade nämnder som metod för att styra utan SD, och så en ny storkoalition med kvartetten. Det är lätt att förstå att man har försökt dessa styren. Men som SD-motmedel har det uppenbarligen inte fungerat.
Nu är situationen sådan att det är svårt att ge goda råd. SD har – utan någon politisk insats över huvud taget – blivit störst. Mikael Rubin måste få med sig åtminstone KD och även Liberalerna. Men 17 mandat är svagt mot övrig opposition och det är inte speciellt starkt för att hantera SD med 13. Frågan är vem som leder vem.
Historiska överenskommelser är just historiska. Men Trelleborgspolitikerna kan inte skryta med att ha funnit ett sätt att göra väljarna nöjda och hålla SD nere. Nu är läget så svårt att man antingen måste bygga en jättekoalition med fortsatt huvudambition att stänga SD ute, eller ta tjuren vid hornen och låta SD ta ansvar. Riskerna känner vi till. Men det är politikerna i Trelleborg – och förstås de missnöjda väljarna – som har försatt kommunen i den här situationen.
Alldeles oavsett måste det nu till fokus på att få stopp på det Trelleborgarna upplever som problem: Oro i centrum, brända bilar, våldsbrott, narkotika och klotter. Det räcker inte med svaret att det nog ändå var värre förr. Skolorna måste lyftas flera nivåer och kraven öka ännu mer på att varje invånare ska i arbete. Kriminalitet är inget alternativ.
Det är sent, väljarnas budskap är hårt. Man brukar säga att de aldrig har fel. Det är inte alltid sant. Men om man väljer att slå dövörat till så åker man alldeles säkert på en ännu hårdare nit nästa gång.
