Ledare

Dovstad: AF är en jätten Glufs Glufs

Ledare ,
Foto:

Dagens Industris avslöjande (27/8) att Arbetsförmedlingen har lagt över 100 miljoner kronor på ledarskapskonsulter ställer nya frågor om tillståndet på den kritiserade myndigheten.

Artikeln publicerades 30 augusti 2017.

Sedan tidigare är Arbetsförmedlingen den myndighet svenskarna har lägst förtroende för. Det är inte konstigt – Arbetsförmedlingen lever inte upp till sitt namn. En arbetsförmedlare förmedlar i genomsnitt mindre än ett jobb i månaden. Hela nio av tio jobb förmedlas av andra.

När Angeles Bermudez Svankvist blev generaldirektör för Arbetsförmedlingen 2008 reste hon land och rike runt för att träffa alla anställda. På stora konferenser fick personalen höra att Arbetsförmedlingen inte skulle vara “som jätten Glufs Glufs”. Snart tio år senare kan man konstatera att barnboksliknelsen är en passande beskrivning på myndigheten. Trots att antalet anställda har ökat från drygt 9 000 till 14 000 och att budgeten för 2017 är på 75 miljarder, plus beställningsbemyndiganden på 24 miljarder, är resultaten sämre än någonsin.

Arbetsförmedlingen har varit både borgerliga och socialdemokratiska regeringars favoritmyndighet. Det har knappt funnits något samhällsproblem som myndigheten inte fått i uppdrag att lösa. Ansvaret för såväl arbetsmarknaden som sjukskrivningar och integration har lagts på en myndighet vars egentliga kärnuppgift ska vara att förmedla arbeten. Förvisso är det knappast fel att politiker fokuserar på att människor ska ha ett jobb att gå till. Men att tro att Arbetsförmedlingen kan komma till rätta med samhällets alla bekymmer är naivt.

Problemen sitter djupare än så. I Sverige lönar det sig inte tillräckligt mycket att arbeta. Det låga taket i a-kassan och svårigheter att mitt i livet skaffa sig en ny utbildning förhindrar att personer som förlorar jobbet kan skaffa sig ett nytt. Eftersom globaliseringen ständigt ändrar villkoren på arbetsmarknaden krävs ett lättfotat socialförsäkringssystem med fokus på omställning. Lägg till att bostadsbristen hindrar människor att flytta dit jobben finns, att utbildning straffbeskattas och att höga ingångslöner stänger ute personer utan erfarenhet, och en dysfunktionell arbetsmarknad är ett faktum.

Kanske borde svenska politiker snegla på Danmark. Den danska Flexicurity-modellen är en socialförsäkring som är skräddarsydd för en värld i förändring. I tisdags (29/8) meddelade dessutom den danska regeringen att högkonjunkturens reformutrymme ska utnyttjas till skattesänkningar för medelinkomsttagare. Därtill ska bidragen sänkas för att skapa ytterligare incitament till egen försörjning.

Allianspartierna har tidigare presenterat förslag som går i danskarnas fotspår. Både Alliansen och Svenskt Näringsliv vill också att Arbetsförmedlingen i sin nuvarande form läggs ner. Det är rätt tänkt. Staten behöver inta en annan roll i arbetsmarknadspolitiken. Att ge jätten Glufs Glufs ännu mer pengar att spendera på dyra konsulter skapar inga jobb.