Ledare

Döda bävrar fäller inga träd

Ledare Artikeln publicerades
Barkbröd mättar regeringsunderlaget.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
Barkbröd mättar regeringsunderlaget.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt håller hög ton mot regeringen Löfven II. Men om inte ens Moderaterna orkar med nyval blir hotet tomt.

Som politisk underhållare håller Jonas Sjöstedt hög klass. När Sjöstedt i en intervju i Svenska Dagbladet förklarade varför han och Vänsterpartiet till slut släppte igenom Stefan Löfven som statsminister framhöll Sjöstedt först sin förhandlingsförmåga: ”Jag ringde och meddelade att vi röstar nej till dig, du kan inte bli statsminister. Det var först efter att vi samtalat och fått garantier och satt upp gränser som vi beslöt att låta honom sitta kvar”.

Fast sedan kommer den verkliga politiska kalkylen bakom Sjöstedts beslut fram. Ett extraval hade visserligen kunnat gynna Vänsterpartiet. Men Sjöstedt såg att ett nej till Löfven snarare skulle leda till att Ulf Kristersson skulle väljas som statsminister i en fjärde och sista omgång. Med en möjligen medveten politisk referens till förra Centerledaren Maud Olofssons giriga bäver slår Jonas Sjöstedt fast i SvD: ”Liberalerna hade släppt igenom en död bäver som statsminister”.

Det är möjligt att Jonas Sjöstedt har rätt, Liberalernas och Jan Björklunds riksdagsexistens hade stått på spel i ett extraval.

Men så fort Jonas Sjöstedt valde att släppa fram Stefan Löfven – fortfarande är det osäkert vad Stefan Löfven sagt mellan fyra ögon om hur nära nästa val de känsligaste förslagen kommer att vara utredda – släppte Sjöstedt också sitt främsta förhandlingsvapen. Att trycka rött i januari var en sak, att göra det efter att regeringen väl tillträtt är en helt annan. Visserligen säger sig Ulf Kristersson vara beredd att rösta bort regeringen alla dagar i veckan, men att göra det på en vänsterpartistisk reaktion om marknadshyror eller arbetsrätt kommer att resultera i hårda ord från tidigare Allianskollegor och samtidigt försämra förutsättningarna för att få stöd av dem igen. Moderaternas ställning i ett extraval är dessutom ytterst osäker, partiet saknar riktning i SD-frågan och ledningen trevar i mörkret när Kristdemokraterna med Ebba Busch Thor tar sin historiska chans att bli den kontaktledningsskadade borgerlighetens ersättningsbuss. Risken att Moderaterna i ett extraval blir tredje största parti, omsprungna av SD, är också reell. Det skulle få omtumlande betydelse i såväl regeringsbildning som i fortsatt opposition.

Att Liberalerna och Centerpartiet skulle fälla den regering som de investerat så mycket prestige i, och kommit att försvara allt hårdare för varje satirteckning som delats om den, blir allt mer osannolikt för varje dag. Socialdemokraterna och Stefan Löfven vet förstås också att det dokument de ingående partierna döpt till Januariavtalet inte alls är något fast avtal som anses avslutat om en paragraf inte uppfylls, utan en lös överenskommelse som måste anpassas efter omständigheterna. Så hette det också ”Utkast till sakpolitisk överenskommelse” i det som presenterades för allmänheten inför statsministeromröstningen. Ett utkast är trots allt ett utkast. Och det är trots skrivningen om att Vänsterpartiet ska hållas utan inflytande av den politiska inriktningen underförstått från Centerpartiets och Liberalernas sida att Stefan Löfven ska hålla Vänsterpartiet på tillräckligt gott humör och att de själva ska kunna peka på enskilda framgångar om än i modifierad form.

Den döda bäver Jonas Sjöstedt talar om har nog sin plats i det politiska livet. Men mest som representant för partierna utanför regeringskansliet – de som ger sken av att kunna bita rejält i trädroten men som i själva verket håller sig till att knapra på bladverket.