Ledare

Det som inte får hända

Ledare Artikeln publicerades
Åter ett realistiskt hot.
Foto:Foto: Handout
Åter ett realistiskt hot.

Kärnvapenhotet är allvarligare än på flera decennier. En aggressiv nordkoreansk diktator möts av en amerikansk president som häller bensin på elden.

Tidskriften The Economist har i sitt senaste nummer förstasidesrubriken ”Det kan hända” över en bild på en detonerande atombomb. I den karakteristiska svampen formas två ansikten: Nordkoreas diktator Kim Jong Un och USA:s president Donald Trump.

Nordkorea har under den senaste tiden visat upp sin militära förmåga genom att skjuta upp testmissiler med potential att nå såväl Japan som USA:s västkust. Experter menar att Nordkorea redan kan sätta en kärnvapenladdning motsvarande den som fälldes över Hiroshima på en sådan missil.

Men Nordkorea är troligen på väg att utveckla ett fusionskärnvapen, med 15 gånger så stor effekt som Hiroshimabomben, möjlig att bära av de testade Hwasong 14-missilerna.

Hur lång tid det tar innan Nordkorea har en fullutvecklad kärnvapenmissil som kan slå mot USA:s västkust är experterna oeniga om, men 2018 är vad USA:s försvarsunderrättelsetjänst numer räknar med.

Mer rätt i tiden kunde Economist inte ligga. Några dagar efter pressläggning har krisen eskalerat ytterligare. FN:s säkerhetsråd, inklusive Nordkoreas granne Kina, klubbade i slutet av förra veckan genom nya sanktioner mot Nordkorea, som ska försvåra export och penninginflöde till landet. Det i sin tur ska göra att det blir svårare att utveckla kärnvapenprogrammet.

Donald Trump uppmanade Nordkorea att upphöra hota USA annars kommer de att ”mötas av eld och raseri som världen aldrig har skådat”. Den Nordkoreanska regimen svarade snabbt med att hota med ett anfall mot ön Guam i Mikronesien.

Hotet om ett kärnvapenkrig har blivit mer påtagligt än någonsin sedan kalla krigets dagar. Men då rådde terrorbalans, där insikten om att ett utlösande av kriget skulle bli förödande för alla inblandade ansågs hålla tillbaka knapptryckaren. Med Nordkoreas Kim Jong Un är det svårt att ta förnuft med i kalkylen. Möjligen kan man räkna med att diktatorn värderar sitt eget liv högt och av den anledningen inte vill ge sig in i något verkligt krig. Samtidigt, om han pressas för hårt återstår inte många alternativa utvägar.

Nordkoreas regim har fått stå orörd länge. Att störta dynastin utifrån har av flera skäl ansetts för riskabelt. Men även passivitet har ett pris, för den egna befolkningen och för omvärlden. En förhoppning är att det kinesiska styret inte längre kan tolerera Kim Jong Un och på något sätt tar kommandot över situationen. Men det är lätt att föreställa sig att även ett framgångsrikt kinesiskt agerande skulle orsaka stora flyktingströmmar både mot Kina och mot Sydkorea.

Ett kärnvapenkrig är det värsta som kan hända. Kim Jong Un är den stora boven. Men med Donald Trump i Vita Huset har risken ökat för att stubintråden tänds.