Det är inte medmänskligt att ge bort andras pengar
Medmänsklighet är ett komplext ord i en välfärdsstat som vår, med höga skatter och en stor välfärdsstat. Innebörden av att ge av det gemensamma blir att man ger bort andras besparingar, andras försäkringar och andras surt förvärvade pengar. Hur någon kan vara stolt över det är svårbegripligt.
”Vi är övertygade om att det går att föra en migrationspolitik som förenar medmänsklighet med ordning och reda”, står det i Centerns valplattform. Men inget om hur det ska gå till, vad det innebär i praktiken. På en affisch står det några ord om att enkla jobb skapar bättre integration och ett mer medmänskligt Sverige.
Det är svårt att inte hålla med om det, eftersom det är ganska vagt och låter fint, logiskt i teorin. Men väljare behöver krafsa på den glättiga ytan och ifrågasätta inkonsekvenserna.
C säger sig stå på småföretagarnas sida. Man vänder sig mot politiska motståndare som ”vill styra, begränsa, reglera och beskatta deras vardag”. Man ”står på människors sida mot klåfingriga politiker och byråkrater”.
Men hur rimmar det med att C röstade för att ge drygt 9 000 ensamkommande som har fått avslag på sin asylansökan rätt att stanna? Det är inte gratis att välkomna människor i ett samhälle som vårt där vi tas omhand av politikerna vare sig vi vill det eller ej, så man kommer att behöva beskatta folks vardag för att finansiera det hela. Klåfingriga politiker måste ta från människor som inte själva skulle ha valt att stötta just denna grupp bland alla som önskar stöd.
Och hur rimmar det med Centerpartiet i Stockholms budget för 2018, enligt vilken i C ”vill se blocköverskridande samtal om hur staden kan ta emot fler flyktingar och öka antalet asylboenden och boenden för nyanlända”? ”Därtill ska nämnden även arbeta aktivt för att skapa förutsättningar för grundläggande närservice, tillräckliga kommunikationer och säkra social trygghet”.
De vill ge mer pengar till frivilligorganisationer som arbetar med barn till papperslösa; man ska säkerställa att de har det ekonomiska stöd dessa verksamheter behöver”. Man vill ge ekonomiskt stöd till de som hjälper ensamkommande över 18 år att få boende; de ska ”få de medel som krävs”. De som blir avhysta från en plats där de inte har rätt att bo ska erbjudas härbärgen eller ”sanitära lösningar”.
C i Stockholm vill också hjälpa EU-migranter att få meningsfull sysselsättning, genom att utreda den så kallade Mariefredsmodellen, som går ut på att privatpersoner anställer personer för ströjobb som trädgårdsarbete, städning och fönsterputsning mot en betalning om cirka 75 kronor i timmen.
Ja, vad ska man säga? Det hela sker uppenbarligen i konkurrens med andra småföretagare som knappast kan erbjuda sina tjänster för sådana blygsamma summor med tanke på vilka skatter de behöver betala. Så hur företagsvänliga är C egentligen?
”Centerpartiets politik fokuserar på att fler jobb ska växa fram i företagen – inte minst de små växande”. Men om skatterna måste hållas höga för att finansiera medmänskligheten blir det svårare att växa.
C i Kristianstad presenterar inga liknande idéer i sin korta valplattform och det tycks vara ett lite spretigt i partiet just nu. I den nationella plattformen står att: ”För att minska kostnaderna för mottagandet bör fler välfärdsförmåner göras arbetsbaserade för nyanlända, precis som det redan är i flera system för den som är född och uppvuxen här.”
Här finns alltså en liberal tanke som skiljer sig från de röda som knappast vill ha en friare välfärdsmodell, men för den borgerliga väljaren finns ändå skäl att vara skeptisk. För mig är det i alla fall mest medmänskliga att respektera varje enskilds rätt till frukterna av sitt arbete och att som privatperson hjälpa andra, än att gräva ur ens plånbok för att stoppa i en annans. I längden håller inte den strategin.
Det vore olyckligt om partier som i grunden är positiva till öppenhet faktiskt blir medskyldiga till att dörrarna stängs. Då går vi bakåt i stället för framåt.
