Centern har bytt underställ
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) klarade sig med liten marginal kvar som minister. Regeringens ena stödparti, Centerpartiet, valde att avstå i misstroendeomröstningen på tisdagen. Liberalerna röstade däremot för misstroende. Det senare ska ses i ljuset av att Liberalernas gruppledare Christer Nylander var den som anmälde Annika Strandhäll till konstitutionsutskottet förra året. Nylander och Liberalerna har hela tiden hållit fast vid sin skarpa principiella kritik av hur regeringen avsatte Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler ett halvår före riksdagsvalet, trots att Begler följt de riktlinjer hon fått. Då kunde Liberalerna inte gärna svänga i frågan nu, även om 73-punktsuppgörelsen har ingåtts och Stefan Löfvens regering släppts fram av L sedan dess.
Centerpartiets agerande kan tolkas som att Centerpartiet av princip ser att en regering har stor frihet att flytta generaldirektörer för att uppnå regeringens (och partiets) mål. Centerpartiets gruppledare Anders W Jonsson förklarar för Expressen att ”Kärnfrågan är om regeringen har rätt att förflytta en generaldirektör och vi tycker att regeringen ska ha den möjligheten.” I april förra året hette det dock från samme Jonsson att Begler gjort det regeringen beordrat, men att hon sparkades för att det var valrörelse.
Men framför allt visar Centerpartiets besked att man nu dragit av sig även det sista slitna gamla orangea understället från Allianstiden. Strategin för politiskt inflytande är numer en annan. Den går just nu via den socialdemokratiska regeringen och därefter har säkert Annie Lööf planer och förhoppningar på att både växa i opinionen och på ett eller annat sätt i kliva in i ett nyrenoverat Rosenbad 2022. Att det ska ske i sällskap med exempelvis KD är dock svårt att se just nu.
Sakpolitiskt kan säkert Alliansen fortsatt hitta rätt, den gamla ekonomiska politiken som utformades gemensamt under många år kommer även fortsättningsvis att sätta sina spår. Och i det faktiska arbete i riksdagen kan partiernas representanter återkommande finna varandra, konstigt vore det annars. Men C:s retorik mot SD har också vuxit till en position mot KD. Den hårda ordstriden med M och KD från det att C släppte fram Stefan Löfven intensifierades ytterligare under EU-valrörelsen, och då främst med KD. Centerpartiets linjeval att hellre stödja S påminner inte så lite om den position C har tagit i flera kommuner i Sverige. När samtidigt KD:s Ebba Bush Thor börjar tala om ”vänsterliberalerna” är det inte längre tal om någon paus i äktenskapet, skilsmässan är underskriven och om det finns några gemensamma barn från festliga tider kommer båda parter att strida för enskild vårdnad med hänvisning till att den tidigare partnern hamnat i dåligt sällskap.
