Ledare

Britterna lämnar inte Europa

Ledare Artikeln publicerades

Brexit har skadat både Storbritannien och EU. Men efter kaos väntar ordning.

Det går att vara rejält pessimistisk om EU:s framtid. Att Storbritannien lämnar – eller än så länge försöker lämna –minskar unionens kraft i en tid när brickorna i stormaktsspelets flyttas snabbt. Det är illavarslande. Sammanhållningen i Europa borde stärkas. Det är möjligt att det hade gjorts bäst i en reformering av EU med – mycket förenklat uttryckt – större respekt för medlemsländernas identiteter. Storbritannien är på alla sätt en väsentlig del i det demokratiska och i huvudsak marknadsekonomiska Europas utveckling till fred och välstånd. Förlusten är stor.

Effekterna för Förenade Kungariket, Storbritannien och Nordirland, är också svåröverskådliga. Klart är att Skottlands självständighet åter blir en fråga, skottarna röstade med stor majoritet för att vara kvar i EU. När Boris Johnson till slut löser upp det värsta Brexitklistret väntar alltså mer inhemskt trubbel.

Men om det brittiska parlamentet och spelet där kan betraktas med tragikomisk blick, så träder samtidigt – som i alla kriser – också konstruktiva krafter fram. I historieböckerna kan det hända att förra premiärministern Theresa May, som i helgen rekommenderade parlamentet att rösta för Boris Johnsons förhandlingsavtal med EU, får en annan skrivning om sin förmåga än den som just nu ligger för handen. Till slut kommer en lösning. Den kommer inte att bli perfekt, inte ens de som har förhandlat fram det avtal som avhandlas kan säga hur gränshanteringen ska gå till praktiskt i alla detaljer. Men de problem som uppstår kommer till slut att lösas. Inte ens ett avtalslöst tillstånd kommer att vara i evigheter.

Och England kommer fortfarande att hänga ihop med Europa. Inte bara genom tunneln under Engelska kanalen. EU är den absolut största handelspartnern. Man ser kanske varor framför sig, men tjänster är minst lika viktigt. London kommer inte att dö som finansiellt centrum, turistmagnet och historieberättare. Det behovet kommer att bestå. Engelsmännen kommer inte att klara sig utan maskiner, fordon eller insatsvaror till industrin.

Ur Brexit kommer förhoppningsvis snart en insikt om att skadorna av att riva upp fungerande strukturer är stora och de inbillade vinsterna i verkligheten små, att det måste finnas byråkrati för att sådant som tas för självklart ska fungera. Att kunna surfa på bredbandet, betala med bankkortet och få ersättning för den inställda flygresan är inte så dumt. Förhandlingar om praktiska problem kommer att finnas kvar och se ungefär likadana ut, distansen till mannen på gatan minskar knappast. Till slut är det någon bestämmer vad som är okej att sälja som gorgonzola i affären eller hur färdriktningsvisaren (kommer ni ihåg den spaken allihopa – det är viktigt att blinka ut ur rondellen för alla andra trafikanters skull) på bilen ska utformas, och på vilka villkor den ska få föras in i landet till försäljning.

Britterna må lämna EU, men britterna kommer alltid att finnas i Europa.