Ledare

Britter, vi behöver er – och ni oss

Ledare Artikeln publicerades
En svår skilsmässa.
Foto:Foto: Kirsty Wigglesworth
En svår skilsmässa.

Genomförandet av Brexit kommer att göra alla besvikna.

Inför en grupp svenska journalister på plats i Bryssel förklarar EU-kommissionär Cecilia Malmström att hon är optimistisk om EU:s framtid och unionens förhållande till omvärlden.

Trots uteblivet nytt handelsavtal med USA pågår en mängd andra förhandlingar av stor betydelse. Med Kanada är redan ett avtal i bruk (CETA) och snart är ett med Japan i gång. Handelsområdet Mercosur (Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay) närmar sig avtal med EU, och även Mexiko är på väg. Fler länder ligger i startgroparna.

Det undergångsscenario för EU som målades upp för ett år sedan, efter Brexitomröstningen och Donald Trumps tillsättande, är i dag avlägset, menar Malmström.

Malmström är inte ensam om denna analys. Tjänstemännen närmast Malmströms kommissionskollegor ger i sina dragningar ungefär samma budskap – EU har sin mörkaste kris bakom sig och invånarnas stöd för EU ökar i de flesta medlemsländer.

Samtidigt går Brexitförhandlingarna med Storbritannien in i ett avgörande skede. Bland annat med ett möte mellan premiärminister Theresa May och EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker den 4 december.

I stort och i smått är delningen en huvudvärk för alla inblandade. En Brexit kommer att få stora praktiska konsekvenser för medborgare och företag som är vana vid de fördelar som EU-integreringen har inneburit.

Hur ska Storbritannien kunna vara en del av den inre marknaden även utanför EU? Hur ska rättigheterna för EU-medborgare som bor i Storbritannien hanteras, och omvänt? Är britterna beredda att som Norge underkasta sig ett avtal som i praktiken innebär att man fortsätter att betala men står utan politiskt inflytande?

En svårighet är gränsen mellan Nordirland och Irland, som blir en yttre gräns för EU. Det hela sker dessutom trots att Nordirland röstade för fortsatt medlemskap. Fredsuppgörelsen 1998, långfredagsavtalet ”Good Friday Agreement”, som reglerar förhållandet mellan Irland, Nordirland och Storbritannien, innehåller en mängd referenser till EU. Till det kommer en allvarlig intern regeringskris i Nordirland, där de gamla konflikterna åter kommer upp till ytan.

De senaste dagarna har det rapporterats om framsteg i förhandlingarna. Bland annat om hur mycket av de ekonomiska åtaganden som Storbritannien har gentemot EU som man är beredd att stå fast vid. Summor om 45-55 miljarder pund, ungefär 500-600 miljarder kronor, talas det om. Beskedet fick bland annat som konsekvens att pundet steg mot andra valutor.

Men de pengarna upprör förstås många i Brexitlägret. Väljare som trodde på löftena om stora summor till brittisk hälsovård kommer att känna sig dragna vid näsan.

Risken är att alla blir till förlorare – EU-anhängarna får se ett Storbritannien utan inflytande och Brexit-anhängarna får ändå en nota att betala. Hur stor är svårt att beräkna, men en rapport från London School of economics pekar på att varje hushåll har förlorat 400 pund sedan Brexitomröstningen.

Andra har räknat med att BNP utvecklats svagare än den annars hade gjort, motsvarande 300 miljoner pund i veckan.

Samtidigt har övriga EU haft god tillväxt och stark jobbutveckling. Europa kommer att bli svagare utan Storbritannien, men Storbritannien ser ut att förlora mest på att stå utanför.

Synd, för egentligen hade britterna behövts för att reformera EU i marknadsliberal riktning.

Det finns de som tror att Brexit inte kommer att bli av. Förre statsministern Göran Persson (S) hör till dem: ”Det ligger inte i britternas intresse att lämna EU. Och det ligger inte i EU:s intresse att sparka ut britterna. Vi behöver varandra. Jag skulle jag tro att förhandlingen slutar i ett läge där man kommer att konstatera: ’nej vi gör inte det här’. ” (EFN 29/11)

Det är ett möjligt scenario, men frågan är om det är genomförbart utan ytterligare en folkomröstning, där britterna har ett färdigförhandlat förslag att ta ställning till. Orkar britterna det?

Och orkar svenskarna med ett EU utan brittiskt humör och humor?