Ledare

Brandin: Bostadens trevnad och stadens prydnad

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Claes Nyberg

Att bygga nya stadsdelar är svårt. Människor ska vilja bo där. De som bygger ska kunna räkna hem affären och risken. Det ska bli vackert och trevligt.

Vi minns miljonprogramsområdena. De finns i varje stad. Trots goda intentioner blev de ofta misslyckade, trots att lägenheterna är rymliga och väldisponerade och gårdarna har sandlådor, träd och blommor.

På turistorter runt Medelhavet byggdes hotellanläggningar med pooler och köpcentrum, de blev alltmer storskaliga och ofta försvann det som var orsaken till det hela, de charmiga små fiskelägena drunknade i festande turistströmmar. Samtidigt gav det nya inkomstkällor för befolkningen.

Så föddes motrörelserna postmodernism och sedan new urbanism. Husen försågs med tinnar och torn, burspråk och varierade färger. Raka gator ersattes av vindlande stråk, torg förskönades med mönstrade plattor, stora träd och vattenkonst.

Jag reser i Europa och verkar leta efter orter som liknar Trelleborg och Ystad i storlek, vill inte bo i större städer. På Kreta blir jag glad när jag hittar byar uppbyggda som Fuglie.

Den svarta vulkanön Lanzarote är den av Kanarieöarna som undgått storskaliga hotellkomplex, arkitekten César Manrique införde att nya hus skulle vara små och låga och han upprättade också ett kulturhistoriskt alfabet av arkitektoniska tecken, traditionell form på skorstenar och fönster, vit puts och blå snickerier.

Spanska solkusten har genomgått olika faser av utbyggnad för turismen. Väldigt många skandinaver och engelsmän har köpt bostad här. I den lilla orten Nerja öster om Malaga, stor som Simrishamn, finns talrika exempel på nyurbanism, varierat utformade kvarter och småskalig bebyggelse. Ändå står en del ”urbanizationer” halvtomma, butikslokaler är igenmurade och förspikade. Fastighetskrisen hann ifatt de sista projekten.

I Sverige levererar Arkitekturupproret.se annorlunda bilder av arkitektur och stadsbild. Inga fler lådor, inte mer glas och betong, det finns tillräckligt med nyfunkis är budskapet. Mycket gott i detta. Dock kan avsaknad av äkta hantverk bli påklistrade teaterkulisser. Däremot finns det vackra hus, där man ansträngt sig i varje enskild detalj, och de finns trista hus utan ambition.

Trevnad är ett bra gammalt ord. Fanns länge inskrivet som lagkrav, idag skriver man ”gestaltad livsmiljö”. Det är en förmåga att se vad folk vill ha. Det gäller också äkthet, historia och arkitektoniska värden som håller över tid. Det behövs byggherrar som vill satsa och boende som kan betala. Politiker ska vilja och kunna. Urbanizationerna och svenska kuststäders byggande har längtan efter havskontakt gemensamt. Malmö, Helsingborg och Lomma har lyckats. Trelleborg och Ystad har utmaningarna framför sig.