Ledare

Bra med krafttag mot snabba cash

Ledare Artikeln publicerades
Skuldfälla.
Foto:Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT
Skuldfälla.

Regeringen vill skärpa reglerna kring snabblån. Det är inte en dag för tidigt.

Den som är satt i skuld är icke fri. Det är titeln på förre statsministern Göran Perssons (S) självbiografi. Citatet är lånat från den socialdemokratiske politikern Ernst Wigforss, som var finansminister på 1930- och 40-talen.

Denna kloka slutsats gäller än i dag. Särskilt om man har tagit ett så kallat sms-lån. För några år sedan var reklam för dessa snabbkrediter vanligt förekommande i teve-reklam och på busshållplatser. ”Sms:a låna! Sms:a låna!”, ljöd budskapet genom rutan. Pengarna in på kontot på en gång!

Det är inte konstigt att var tionde svensk har tagit ett kreditlån för att finansiera semesterkassan.

Men sms-lånen är inte som vilka lån som helst. Räntan är nämligen skyhög.

För tio år sedan gjorde Affärsvärlden en granskning av kostnaderna kring dessa lån. Den högsta effektiva räntan låg på hisnande 18 228 procent. Att kalla det ocker är bara förnamnet.

Reglerna har dock dragits åt. Sedan tre år tillbaka måste ett företag som erbjuder snabba cash få tillstånd från Finansinspektionen. Dessutom måste företagen göra kreditbedömningar av sina kunder innan lån beviljas.

Men det är rimligt att kraven dras åt ytterligare. Att regeringen vill skärpa reglerna kring marknadsföring för dessa lån är bra.

Sms-lån är, till skillnad från till exempel ett bostadslån, inte en investering i något som förhoppningsvis kan ge vinst på sikt. Det är ett symtom på att människor har problem att hantera sin privatekonomi.

Visst skulle man kunna hävda att staten inte ska blanda sig i relationen mellan kund och långivare. Men att tiotusentals svenskar hamnar hos kronofogden till följd av att de sitter på lån de inte kan betala är en politisk fråga. Det vittnar om en osund kultur där företag utnyttjar människor som befinner sig i en ekonomiskt svårhanterlig situation, och kanske lider av spelmissbruk.

Det finns inget liberalt i att låta företag utnyttja desperata människor genom ockerräntor. Att regeringen vill ändra reglerna så att kredit- och dröjsmålsräntorna max får ligga på 40 procent över referensräntan, det vill säga riksbankens ränta, är också positivt. Man skulle till och med kunna lägga den siffran på en lägre nivå. Det är inte synd om kreditföretagen.