Ledare

Bo Pellnäs: Vem tror att Trump vill försvara balterna?

Gästkrönika Artikeln publicerades
Foto: Jacquelyn Martin

Den amerikanske presidenten verkar inte längre villig att försvara Europa.

I maj 2017 skrev jag om USA:s isolationism under Donald Trump och om försvarsminister Mattis osäkra framtid. I en annan artikel framhöll jag att i valet mellan Turkiet och kurder i Syrien skulle USA till slut välja Turkiet. Nu har dessa två ting kopplats samman. Trumps utlämnande av kurderna till Turkiets nåd fick Mattis att avgå.

För Europa och Östersjöstaterna är Mattis avgång illavarslande. Under hans tid har USA:s närvaro i Europa förstärkts med trupp i Polen och återförsel av stridsvagnsförband till Europa. Dessa förstärkningar av Nato försvinner inte över natt bara för att Mattis avgår.

Men Nato:s trovärdighet skadas svårt av att misstanken att den amerikanske presidenten inte vill försvara Europa alltmer bekräftas för var dag som går. Vem vågar längre tro att en president, som inte vill försvara USA:s intressen i Mellanöstern, är beredd att skicka soldater till försvar av östersjöstaterna? De försvarsöverenskommelser som Sverige och Finland ingått med USA blir som aktier i ett konkursföretag.

Minst lika prekär blir situationen för de tre baltiska staterna. Den Nato-närvaro som upprätthålls av europeiska länder i Baltikum är av begränsat värde eftersom Tyskland och de andra EU-staterna i åratal eftersatt sin försvarsförmåga. Trots troliga och starka ryska protester, borde alltså de baltiska staternas försvar kompletteras med amerikanska förband på marken, om Nato:s trovärdighet skall bestå. Om inte, kommer östersjöstaternas relationer till Ryssland att förändras. Inte heller detta sker över natt, men gradvis kommer det ryska inflytandet att fördjupas.

Anpassningen sker alltid på ett sluttande plan när svaga stater försöker blidka en militärt överlägsen storstatsgranne. Viljan att lätta på sanktioner mot Ryssland kommer att öka. Protester mot den ryska annekteringen av Krim tystnar. Ett efter ett försvinner hindren på Putins väg mot att återupprätta ryska intressesfärer runt landets gränser. Själva riskerar vi att Östen Undéns utrikespolitik ser en ny vår. Med eftergifter österut, men nu utan möjlighet att i hemlighet trygga vår säkerhet hos västmakterna. Det är vår frihet och självständighet som då står på spel.

Om viljan fanns kunde EU axla USA:s roll i Östersjöområdet. Brexit är därför en säkerhetspolitisk katastrof, om Storbritannien inte vill vara en del av ett europeiskt gemensamt försvar. Om Tyskland vill och om Frankrike förmår återstår att se. En rad EU-stater är ju i sin nationella dragkamp med Bryssel uttalat Rysslandsvänliga.

I Sverige är tyvärr den överenskommelse, som flertalet politiska partier slutit om försvaret, nu överspelad. Takten i återtagandet av vår förlorade försvarsförmåga måste ökas. Utbildningskapacitet och personaltillgång, snarare än materiel, kommer att bli en begränsande och avgörande faktor.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.