Ledare

Bo Pellnäs: Ryssland tvekar inte att avrätta folk utomlands

Ledare Artikeln publicerades
Bo Pellnäs
Foto: Peter Åklundh
Bo Pellnäs

Tidigt 1917 skapade Lenin en säkerhetstjänst som kallades Tjekan. Dess förste chef var en polack Felix Dzerzjinskij, ökänd för de avrättningar han administrerade, nästan alltid utan verkliga och underbyggda domar.

Detta pågick i hela Sovjetunionen, men det var Tjekans fängelse i Moskva, Lubjanka, som blev symbolen för terrorväldet. Utanför Lubjankas nerfarter stod lastbilar med motorerna i gång på hög nivå nätterna igenom för att dölja skottsalvorna inne i huset. Tjekan omorganiserades flera gånger och bland dess mer kända namn finner vi GPU, NKVD, KGB och nu FSB.

Under Stalins tid styrdes NKVD av Lavrentij Berija. Han deltog själv i den tortyr som pågick i Lubjankas källare. Under Stalins terrorvälde for NKVD:s svarta fångbilar på nätterna genom Moskvas gator för att hämta in folk till fängelset, där de förhördes, misshandlades och därefter, om de hade tur, sändes till lägren i Sibirien. Berija åkte själv i sin svarta lyxlimousin med mörkade rutor genom Moskva för att plocka in unga kvinnor, som våldtogs innan de kastades ut på gatan igen.

Jag ger denna bakgrund för att visa att KGB:s efterträdare, nuvarande FSB, vilar på en tradition av rättslöshet och extrem våldsanvändning. Det andra arvet som präglar organisationen är att rekryter och anställda alla utsätts för en fortlöpande nationalistisk och ideologisk indoktrinering. Putin, uppvuxen bland småkriminella gäng i Leningrad, förefaller i hög grad präglad av sina år i KGB. I en intervju för en tid sedan svarade han att förräderi var det värsta brott han kunde tänka sig.

Sedan Tjekans dagar och fram till nu har säkerhetstjänsten på olika sätt avrättat förrädare, även om man ibland fått leta länge efter dem. Ingen får slippa undan. Ett av de mer kända morden skedde då den landsflyktige Lev Trotskij 1940 slogs ihjäl med ishacka i Mexiko. Förrädare inom den egna organisationen tar man själv hand om. Finns offren inom Ryssland blir den korrekta dödsorsaken aldrig känd, även om förvånande många före detta KGB-officerare tycks ha svaga hjärtan.

Även utomlands tar man hand om de sina. Två av dem som förgiftats i Storbritannien, Alexandr Litvinenko och nu senast Sergei Skripal hade arbetat för FSB. När det gäller politiskt obekväma personer verkar dock dödandet oftare läggas ut på kontrakt. Både journalisten Anna Politkovskaja och politikern Boris Nemtsov dödades i Moskva av tillresta tjetjener. Sannolikt utsända av den tjetjenske presidenten Kadyrovs efter avrop och med FSB:s välsignelse. Utan den skulle ingen tjetjen kunna komma ens i närheten av två så välövervakade personer.

Att man kan avrätta folk utomlands är för FSB en självklarhet, men möjliga politiska komplikationer gör att besluten säkert tas högst upp, på Putins nivå. Inom landet kan det vara mer sannolikt att FSB fattar sina egna beslut.

Bo Pellnäs