Ledare

Bo Pellnäs: Ryssland, det befästa fattighuset

Ledare Artikeln publicerades
Bo Pellnäs
Bo Pellnäs

Viljan till makt förenar auktoritära ledare. Synen på dess användning varierar. Men alla tycks roffa åt sig en förmögenhet med hjälp av en djup korruption, där den tjockaste grädden alltid flyter till toppen.

För några är makten till för den egna fåfängan, att bygga monumentet över sin storhet. Andra vill skapa imperier eller åtminstone utöka sin maktsfär. Den ryske presidenten Vladimir Putin är en allt rikare imperiebyggare.

Ryssland med 148 miljoner invånare har en bruttonationalprodukt (BNP) runt 2 000 miljarder dollar, ungefär lika stor som Italien med 60 miljoner medborgare. Det finns femton gånger fler invånare i Ryssland än i Sverige, men BNP är bara 4 gånger högre. Rysslands ekonomi står och faller med dess råvaror: gas och olja. Industrin ropar efter investeringar och kreativitet. Även en eftersatt infrastruktur står i vägen för ekonomisk utveckling.

Ändå satsar Putin stora summor på nya kärnvapnen för att säkerställa en supermaktsroll. Efter tio års upprustning av den ryska krigsmakten bröt han mot den europeiska säkerhetsordningen och ockuperade Krim och östra Ukraina. Han har nu etablerat sig som en storpolitisk aktör i Syrien. Det är gåta varför ryssarna överhuvudtaget finns i Syrien. Men sovjetväldets upplösning var en förlust av makt och inflytande som måste återställas.

Frestelsen att ge sig in i Syrien när USA abdikerade i Mellanöstern blev övermäktig. Svårare blir det att ta sig därifrån. För Ryssland med usel ekonomi kan effekterna på sikt bli tunga. Förutom behovet att uppträda som supermakt har ryssarna inga egentliga intressen av en närvaro i Mellanöstern. Vapen är den enda exportprodukt man kan erbjuda. Områdets oljetillgångar är ointressanta. En rysk militär närvaro i Medelhavet kan bara förklaras av engagemanget i Syrien. Men att säkra en marin närvaro i ett Nato-dominerat Medelhav utan verkliga säkerhetspolitiska behov, blir en helt onödig belastning på rysk ekonomi.

Det är maktpolitik utan långsiktig strategi. Makten blir sitt eget ändamål och blockerar investeringar som på sikt skulle kunna modernisera hela Ryssland. Nu har man satsat prestige i att hålla kvar den syriske diktatorn vid makten, och han klarar sig knappast utan fortsatt ryskt stöd. Putin kan finna att han hamnat i samma läge som Sovjetunionen i Afghanistan på 1980-talet. Där krävdes allt större satsningar av en ekonomi som till slut helt imploderade.

Kärnvapnen ger Ryssland plats i den högsta divisionen, ekonomin räcker bara till spel i gärdsgårdserien. Men artikelns rubrik, som citerar det socialdemokratiska ungdomsförbundets antimilitaristiska skrift 1913, är överdriven. Trots allt har ryssarna fått det bättre sedan Putin kom till makten. Mycket, ja det mesta återstår dock att göra.

I maktens lek med elden kan mycket gå snett med svåra konsekvenser.

Bo Pellnäs