Ledare

Bo Pellnäs: Putin eller Macron-inte ett val mellan pest och kolera

Gästkrönika Artikeln publicerades
Bo Pellnäs
Foto: Peter Åklundh
Bo Pellnäs

Jimmie Åkesson vill inte svara på om han föredrar Putin eller Macron. Låt mig försöka, de sista dagarna före valet, att något underlätta det hela.

Macron är en både typisk och ovanlig fransk politiker, som blev president efter en briljant valkampanj. Han fördes fram av tre strömningar i fransk politik: Insikten om att landet gynnas av EU var så stark, att den Nationella Frontens EU-fientlighet ledde till dess förlust i valet, trots de främlingsfientliga stämningar som fanns. Den franska högern drabbades av skandaler där ledande politiker figurerade. Slutligen fanns en känsla av att landet måste förnyas. Ekonomin stod stilla, produktiviteten föll, den franska byråkratin lade en kall hand över det mesta. Om Macron kan förändra landet är det för tidigt att yttra sig om.

Han har en bastant majoritet i parlamentet, men Frankrike är en demokrati. Majoriteten kan inte köra över en minoritet hur som helst, utan måste ta hänsyn till dess intressen. Han verkar i ett land där det politiska systemet fungerar, där medborgarna är engagerade, där domstolarna tillämpar lagarna och där pressen i alla avseenden är fri. Frankrike är en viktig del i försvaret av demokrati och mänskliga rättigheter i hela Europa.

I Ryssland har Putin systematiskt underminerat allt det som hotar hans fortsatta maktinnehav. Hans säkra grund är den ryska säkerhetstjänsten FSB, ur vilken han är sprungen. Ett nytt nationalgarde, direkt underställt Putin, är under uppbyggnad. Dess chef är en av hans ungdomsvänner från Sankt Petersburg. Ryssland glider allt djupare ner i ett korruptionsträsk, där de lojala får förse sig alltefter rang och värdighet.

När statens tjänstemän och näringslivets ledare alla har nävarna i honungsburken är risken mindre att de opponerar mot statsledningen. Alla som bedöms som hotfulla blir omhändertagna. Antingen genom arrangerade domar med långa straff eller genom att de helt enkelt mördas. Mot dem som utgör politiska hot anlitas mördare, som oftast förefaller inkallas från Tjetjenien. Så var fallet var med journalisten Anna Politkovskaja och politikern Boris Nemtsov. De som anses vara förrädare, likt förre GRU-officeren Skripal som spionerat för västs räkning, tar organisationen själv hand om, även utomlands. Sergei Skripal överlevde en nervgiftattack medan Alexandr Litvinenko dog av poloniumförgiftning, båda i England.

I det storpolitiska spelet ser vi hur Putins oligarker via Cypern genomför skumraskaffärer, som ser ut att rakt in i den amerikanska presidentsfären.

Men för den som ogillar EU är Putin en kraftfull allierad. Med nättrollen i Sankt Petersburg i full verksamhet, med politiska utspel, militära hot och med mer eller mindre öppet stöd till extremister underminerar han idogt EU. Anständigheten kräver dock att man inte sätter sig i hans famn.

Bo Pellnäs