Ledare

Bo Pellnäs: Makedonien – ett evigt problem?

Ledare Artikeln publicerades

Strax före julen 1992 flög jag med ett antal FN-medarbetare till Makedonien för att se om man borde etablera en militär FN-styrka i landet.

Makedonien hade året innan brutit sig ur Jugoslavien och ville nu ha beskydd av FN.

Presidenten, Kiro Gligorov, tog emot mig och utsatte mig för en formidabel politisk förförelse. Det tog mig år att frigöra mig från den vackra bild han gav av Makedonien. Detta lilla land som nu så modigt frigjort sig, fast beslutet att finna en demokratisk framtid utan nationalistiska övertoner.

Vi förstod snart att hotet mot landet från Serbien eller från Albanien alls inte var problemet. Det var i stället förhållandet mellan de makedonska slaverna och landets albaner.

Det problemet består. 2001 grep albanska grupper Makedonien till vapen och striderna slutade först när Nato-förband från Kosovo ingrep. Därefter tvingade USA och EU fram det så kallade Ohridavtalet, med en rad juridiska och politiska steg som skulle tas: Skapa förutsättningar för ärliga val, ett fullgott rättssystem och ett skydd för Makedoniens minoritetsgrupper, främst då albanerna. Vår dåvarande utrikesminister Anna Lindh spelade en viktig roll i arbetet med avtalet.

Nu, 15 år senare, kan vi se att ingenting har hänt. Premiärministern Gruevski tvingades i början av året att avgå, sedan det avslöjats att 22 000 makedonier, inte minst journalister, hade blivit olagligen avlyssnade. I spåren av detta agerade åklagarna. En rad politiker i Gruevskis parti åtalades, varefter hans partikamrat presidenten Ivanov benådade 56 av dem. USA och EU tvingade honom att återkalla benådningarna.

Nu pågår en konflikt om en möjlig tidpunkt för ett allmänt val. Gruevski kräver att val sker omgående medan oppositionen först vill se ett system på plats som inte kan manipuleras. Tyskland har skickat ett sändebud för att om möjligt hitta en lösning.

Spelar det då någon roll hur politiken bedrivs i detta obetydliga land med bara två miljoner innevånare? Av flera skäl gör det faktiskt det. Korruptionen är en förutsättning för den smuggling som pågår i gott samarbete mellan slaver och albaner och med ligor i Albanien, Kosovo och Monte Negro. Den innefattar transport av unga flickor till bordeller i Europa, av knark och vapen till köpare i Västeuropa.

Ett inbördeskrig, alltid snubblande nära, skulle kunna dra in Albanien och Kosovo, varefter risken är stor att både Serbien och Bulgarien engagerar sig. Man ska inte underskatta sprängkraften i ett balkankrig. I ett EU som sviktar och där nationalister alltmer vinner mark, finns en risk att en väpnad konflikt sprider sig som en löpeld.

Vad måste då göras? För det första att hålla ihop EU och för det andra att till slut ta av silkesvantarna när vi agerar mot politikerna i Makedonien.

För övrigt anser jag att värnplikt måste återinföras.

Fakta

Bo Pellnäs

är säkerhetspolitisk kommentator.

Visa mer...