Ledare

Bo Pellnäs: Brexit som läsebok för alla

Gästkrönika Artikeln publicerades

Det finns många orsaker till att brittiska politiker kunde fösa nationen fram till den avgrund där en Brexit utan avtal med EU skulle placera Storbritannien.

Den första och avgörande faktorn är det hänsynslösa spel som en grupp Torymedlemmar bedrev för att få till stånd en folkomröstning och sedan för att blåsa under misstron mot EU.

Därtill en nostalgisk nationalism som lovade återgång till ett Storbritannien som kanske aldrig funnits och i vart fall är omöjligt att återfinna. Det var en kampanj som väjde för fakta och lovade miljarder om året till sjukvården som en följd av minskade avgifter till EU, och som strödde löften om lysande handelsavtal med världen utanför EU.

Den nakna sanningen var att ett Storbritannien som lämnat EU, skulle tvingas förhandla med WTO:s grundregler som en bottenplatta med land efter land, sannolikt i åratal, och med förödande kostnader för brittiskt näringsliv. Problemet med att återupprätta en gräns mellan Nordirland och den Irländska Republiken viftades undan som en bagatell, vilken kunde hanteras med modern teknik, oklart hur.

Den imperiedrömmande överklass som angav tonen förstod samtidigt att utnyttja stämningarna i de gamla industriområdena, där man kunde blåsa under en existerande och växande vrede mot nedskärningar, misär, invandrarproblem och en känsla av att ingen bättre framtid kunde skymtas. Allt påstods vara EU:s skuld.

En bidragande orsak kan vidare ha varit att ”Lämna-kampanjen” delvis finansierades med ryska pengar. Torypartiet har lyckats lägga locket på, och frågan är om en Labourregering är villig att gräva djupare.

Den brittiska EU-politiken står inför ett katastrofalt misslyckande som är blamerande för hela det politiska etablissemanget. Det är en insikt som sprider sig runt om till alla nationalistiska och extrema högergrupperingar i Europa. De rop som ända tills nyligen hördes om krav på att lämna EU har tystnat. Det beror säkert på att väljarna uppfattar att nackdelarna med att lämna EU vida överstiger fördelarna och att man skulle stå totalt ensam och övergiven.

Alternativet, att inneslutas i Vladimir Putins generösa famn, skulle snabbt, vilket man anar, kunna bli till ett järngrepp. De högerradikalas nya strategi blir därför den som Hitler en gång genomförde. Att med demokratins spelregler vinna en position varifrån man inifrån kan förlama EU:s liberala krafter. Målet är att lamslå EU:s möjligheter att stifta gemensamma regler, men säkert även att säkerställa ett fortsatt flöde av EU-bidrag till de egna staterna.

Man får inte missbruka ordet ödesval. För demokratin i Europa är varje val viktigt, men sett mot de strömningar som nu hotar rättsamhället, yttrandefriheten och långsiktigt även ett fredligt Europa, innebär det närmast en moralisk plikt att engagera sig i det förestående valet till EU.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.