Bättre globala spelregler
Än är det gröna skott, än är det stormar och mörka moln som tornar upp sig. Mitt bland alla metaforer är det lätt att glömma bort att det är politiska beslut som ligger bakom mycket av vad som sker i ekonomin.
Politiker kan inte detaljstyra ekonomin – tack och lov – men deras beslut kan skapa mer eller mindre goda förutsättningar för en bra utveckling. Det gäller både lokalt och globalt och kan sammanfattas i ordet spelregler.
För Sveriges del ser den ekonomiska utvecklingen gynnsam ut. På onsdagen sällade sig Almega i sin konjunkturprognos till dem som ser ljust på framtiden. Men att tillväxten ser ut att bli bättre än i många andra jämförbara länder och att statsfinanserna är i ordning ger inga garantier. Med hälften av bruttonationalprodukten från export är utvecklingen i världsekonomin helt avgörande för hur det går med svenska jobb och välfärden. Och globalt råder det nu oreda i fråga om spelreglerna.
På torsdagen inleddes G20-mötet i Seoul i Sydkorea då gräddan av världens politiska elit träffas. Seoul är då scen för toppmötet i den inflytelserika G20-kretsen – världens 19 viktigaste ekonomier och EU. Mötet hålls mot bakgrund av allt hårdare tongångar i debatten om obalanserna i världsekonomin. Den enighet om gemensamma åtgärder som rådde i G20 när finanskrisen var som djupast häromåret är borta. Istället är det bråk om valutakurser och handelspolitik som dominerar scenen.
Brasiliens finansminister Guido Mantega menar att det råder ett valutakrig i världen där alla försöker dra fördelar av valutakursen för att gynna den egna ekonomin på bekostnad av konkurrenterna. Många bedömare hyser farhågor om att det hela kan urarta i ökad protektionism. Mindre handel vore verkligen förödande för den än så länge sköra återhämtningen i världsekonomin och det skulle drabba inte minst Sverige hårt.
Bråken bottnar i att återhämtningen går långsamt i många västländer samtidigt som tillväxtländerna med Kina som bästa exemplet har just hög tillväxt. Det gör att de låga räntorna och penningpolitiska stimulanserna i väst som ska sparka igång den inhemska efterfrågan skapar problem i tillväxtländer då de överöses med snabbrörligt kapital på jakt efter bättre avkastning. Parallellt försöker alla dra fördel av växelkurserna för att gynna den egna ekonomin.
I längden blir alla förlorare av artificiella valutakurser och stora obalanser. Omvänt blir alla vinnare av en global ekonomi med tydliga spelregler. Ett exempel på det är att värden för G20-toppmötet, Sydkorea, på 1960-talet var ett av världens fattigaste länder. I dag är det bland de rikaste.
För att komma tillrätta med de globala problemen krävs politiskt ledarskap. Det går att uppbåda, vilket den snabba och effektiva hanteringen av den akuta finanskrisen visat. Det är dags att bygga vidare på den erfarenheten istället för att träta om kortsiktiga vinster och förluster.
