Ledare

Bantningskur i kommunerna

Ledare ,
Måste ner.
Foto: Marie Ullnert/TT
Måste ner.

Snåla år väntar kommunerna. Först måste det onödiga överflödet bort, men inte ens redan hårt prövade kärnverksamheter klarar sig undan effektiviseringskrav.

Efter goda år med starkt växande skatteintäkter och höga statsbidrag stundar tuffare tider för kommunerna. Svagare konjunktur och ökade kostnader för nya invånare som ska utbildas och integreras är att vänta. Det kommer att märkas i socialnämndernas budgetar, som redan är pressade i de flesta kommuner – exempelvis dras Ystads kommun med ett växande underskott. Kommunernas skol- och utbildningsnämnder har det också kämpigt med ekonomin och kommande år blir inte lättare. Rektorer får försöka få ihop verksamheten utan önskade tillskott. I Trelleborg skiljer det exempelvis cirka 50 miljoner kronor mellan förvaltningens önskemål och vad den klubbade budgeten ger.

Det är inte osannolikt att kommunerna kommer att ta till skattehöjningsvapnet under mandatperioden, något Alliansen i Region Skåne redan har gjort. Med sig bör man då ha att skattehöjning inte är samma sak som att öka skatteintäkterna på lång sikt. En skattehöjning minskar förtjänsten av och viljan till arbete, minskar konsumtion och påverkar ekonomin i stort negativt. Lafferkurvan visar hur högre skattekvot vid en viss punkt istället minskar skatteintäkterna. Genom jobbskatteavdragen underlättas dock kommunernas skattehöjningar, en del av notan tas av staten istället för individen.

Att prioritera kärnan med skola och omsorg är varje ansvarsfull politikers huvuduppdrag. I första hand betyder det att allt som ligger utanför grunduppdraget ska synas i sömmarna. Sådant som kan liknas vid hobbybidrag till vuxna hör till den kategorin, till exempel kommunala bidrag till politiskt grundade studieförbund. Fritidsstöd bör riktas till barn- och ungdomsverksamhet – opolitisk sådan. Kan man finna modeller där barn utan resursstarka föräldrar i högre utsträckning tar del av utbudet är mycket vunnet. Föreningar som satsar på bredd framför spets ska uppmuntras särskilt.

Politikerna bör också vända blicken inåt och se över nämndsorganisationer och egna ersättningar. Vänsterpartiet i Ystad föreslår kraftigt sänkta politikerarvoden, men viktigast är att arvodena är tydligt kopplade till ansvar. Det är helt rimligt att kommunstyrelsens ordförande har ett generöst arvode som motsvarar dygnet-runt-ansvaret. Men ersättningarna ska vara enkla att förstå, ett kommunalråd ska ha ett arvode och inget utöver det, alla uppdrag i rollen ska ingå i en ersättning.

Den centrala administrationen bör också hållas tillbaka. Byråkratier bygger gärna på sig själva, alla nya avdelningar ska undvikas.

Men även de dominerande resurskrävande kärnverksamheterna måste granskas. Ett exempel på hur det kan bli fel är när pengar dras från fungerande skolor till icke-fungerande. Tanken är god, resurser ska fördelas till verksamheter med problem. Men om det inte kombineras med andra stora förändringar, som nytt ledarskap och ny personal, är risken stor att pengarna går direkt i slukhålet.

Att tänka omvänt, att premiera dem som lyckas över förväntningarna, är en strategi som premierar långsiktighet och framsteg. Om pengar dras in från verksamheter som fungerar väl kommer de däremot snart att börja hacka och dras mot medelvärdet.

Kommunerna bör också se till att finna goda konkurrenter till de egna verksamheterna, locka de bästa skolaktörerna till kommunen och se till att de egna har något att matchas mot. Eftersom det är emot strömningarna, där bland annat lärarfackens företrädare kopplar alla skolans misslyckanden till friskolesystemet, kan det finnas extra goda möjligheter att få skolföretag med hög ambition att visa på sitt existensberättigande.

I äldreomsorgen ska det vara möjligt för anhöriga att välja ett alternativ de anser bäst för den som är i behov av särskilt boende, inte bara tvingas acceptera det kommunen erbjuder.

Kommunerna kan hoppas på att mandatperioden bjuder på generösa statsbidrag och att man därmed klarar sig från de värsta svältkurerna. Men även statens resurser är ändliga och kommuner som vill långsiktigt behålla sin självständighet måste bevisa att de klarar av de uppdrag som invånarna har rätt att förvänta sig att de sköter. De politiker som lovar minst men håller mest kommer att vinna denna ledarsidas gillande.