Ledare

Andrén-Sandberg: Vården är bra – om man kommer fram

Ledare
Foto:

Viktigast för patienten är att man får träffa samma läkare och att man får tid utan lång väntan. Det borde svensk sjukvård klara av. Väl framme i kön är vården nämligen bra.

Det finns en lång rad undersökningar av vad befolkningen tycker om sjukvård. De som använder en intervjuteknik som är lite djupare än att bara kryssa i för ”väntetider på akutmottagningen” och ”tidningar i väntrummen” kommer alltid fram till att det är två faktorer som är viktigare än de andra.

Den första är kontinuitet i vården. Patienterna vill komma till samma läkare och samma sköterska varje gång man behöver hjälp. Det motsatta – att ständigt träffa nya läkare och sköterskor trots att man söker vård på samma klinik eller vårdcentral – är förödande. Det kostar mycket pengar och det kostar på för patienten att berätta samma saker gång efter gång för någon som inte vet vad som undersökts eller behandlats tidigare. Detta vet politiker, läkare, sköterskor och andra inom vården, men ändå är det så svårt att satsa på sjukvårdssystem som prioriterar detta. Eftersom man dessutom lyckats i Danmark och Norge krävs det knappast att vi anställer någon Einstein för att organisera bättre i Sverige också.

Den andra faktorn är tillgänglighet. Med det menar de tillfrågade – och då gäller det både patienter och de som (ännu) är friska – att den gång de behöver komma till läkare så skall de kunna få komma utan långa fördröjningar. Minskade väntetider till sjukhus och vårdcentraler efterfrågas ständigt och därtill vill man kunna välja tidpunkt själv. Om man har något mindre akut tillstånd kanske det är tillräckligt att få komma nästa vecka, men man vill gärna välja veckodag och tid på dagen beroende på arbete, familj, etc. Ska man opereras vill man inte vänta många månader; den som behöver vård skall få det i rimlig tid. Detta borde inte vara ett önskemål utan ett anständigt krav.

Det mest slående i de presenterade undersökningarna är emellertid befolkningens enorma förtroende för sjukvården i stort. Det finns alltid något som man kan klanka på, men som helhet tror man att man får den rätta vården. Varje vettig människa skulle naturligtvis sätta överst på sin kravlista att man skall få rätt diagnostik och behandling. Detta kan vara svårt att värdera för en lekman, men slutresultatet visar sig faktiskt förr eller senare även för den som inte är medicinskt sakkunnig: blev jag frisk eller inte? Att man får rätt vård anser medborgarna är så uppenbart att det skall man inte behöva – och behöver – fråga efter. Det är ett fantastiskt bevis för det förtroende som den svenska sjukvården visas.

Detta förtroende skall vi som arbetar inom sjukvården vara stolta över och vi skall göra allt vi kan för att förtjäna det också i fortsättningen.