Ledare

Andrén-Sandberg: Den dödliga ensamheten

Ledare Artikeln publicerades
Åke Andrén-Sandberg
Åke Andrén-Sandberg

Svenskarna lever allt längre och även högt upp i åldern är numera många människor kroppsligt friska.

Detta är en fantastisk framgång, men det är ändå bara en förutsättning för det vi alla önskar: ett gott och meningsfullt liv även sedan vi blivit gamla. Medan vårt samhälles sjukvård nu i mycket hög grad klarar den första delen – den kroppsliga hälsan – är framgångarna mindre avseende livets innehåll.

När nu alla politiska partier säger sig vilja satsa på sjukvården och skjuta till miljarder till sjukvårdsbudget tar man ofta vården av de äldre som exempel på de områden som ska få ökade resurser. Rätt så! Men när ett huvudbudskap blir att pengarna främst ska gå till åtgärder för att de gamla ska kunna vårdas i hemmet så länge som möjligt bör man ändå stanna upp och fundera över om denna bild inte bör nyanseras mera.

För dem som befinner sig i sitt yrkesaktiva liv är allt annat än ett eget boende otänkbart och för många äldre är det ett stort och nedbrytande steg när man på grund av ålderdomssvaghet måste flytta till någon form av ”särskilt boende.” Men – och detta är viktigt – vi är inte alla lika, och inte ens alla äldre är alldeles lika.

För dem som ska bestämma – administratörer och politiker – är det ett otyg att vare sig våra kroppar eller våra själar låter sig formas enligt en och samma mall. Vi är lika i mycket, men samtidigt måste vi förstå att vi också är olika i andra avseenden.

I primärvårdens verksamhet är det särskilt tydligt att en av de största orsakerna till de äldres ohälsa är deras isolering. När en av makarna i ett längre äktenskap har gått bort är det oftast i samma ålder som andra av de gamla vännerna dör undan.

Samtidigt blir förmågan att komma utanför det egna hemmet väggar mindre, och även om barn och barnbarn hälsar på var och varannan vecka tillbringas de mesta tiden i ensamhet. En ensamhet som ger lika mycket ohälsa som kroppsliga sjukdomar.

Det är kanske inte sjukvårdens uppgift att kurera ensamhetens dödlighet, men då måste någon annan ta det ansvaret. De äldres ensamhet kan vara värre än alla deras andra sjukdomar och krämpor tillsammans, men ensamheten plåga måste vi angripa ur ett annat perspektiv och vi måste förstå att vi kan göra mycket, mycket mer mot den än vad vi gör idag. När de ensamma äldre vill flytta till mindre ensamma och tryggare boenden får inte strikta åldersgränser och kommunala regler för vad man skall kunna och inte stå i vägen. Ensamhet kan vara outhärdligt handikappande.

Åke Andrén-Sandberg

Professor emeritus i kirurgi, Borrby