Åkesson, Löfven och DN har fått sin spräckta Allians
Mats Persson är skåning. Men det är inte det enda som talar till hans fördel. Mats Persson är också den i Liberalernas partistyrelse som har blivit talesman för den falang som inte vill stödja Stefan Löfven, än mindre ingå i en S-ledd regering. Mats Perssons budskap är att Alliansen borde hålla ihop och inte rösta emot den egna statsministerkandidaten, Ulf Kristersson (M). Som läget är nu bör Liberalerna lämna åt Centerpartiet att avgöra om de ska stödja Löfven medan Liberalerna röstar gult (avstå), enligt Persson.
Mats Persson säger till Sydsvenskan: ”Det vore djupt olyckligt om det bildas en S-regering med stöd av Liberalerna och Centern. Konsekvensen blir ju att alliansen löses upp. Och då uppstår ett konservativt block i svensk politik som Jimmie Åkesson så gärna vill ha.”
Det är en fullt logisk linje. Alliansen må bestå av fyra partier, men den bildades en gång för att den enas framförallt i en huvudfråga, den ekonomiska politiken. Inom partierna och mellan Allianspartierna finns självklart åsiktsskillnader och värderingsskillnader – det vore mycket märkligt annars. Men de är inte större än de som finns inom det politiska block som dominerat svensk politik så länge någon kan minnas: Socialdemokraterna. Föreställ er en socialdemokrati som röstade emot sin egen statsministerkandidat. Det finns självklart inte, inte under några omständigheter.
Alliansen borde ha haft en gemensam strategi efter valet, valresultatet var ett av de mest väntade, under fyra år hade partiledarna kunnat planera för detta. Att Socialdemokraterna genom att säga nej till att släppa fram en Alliansregering skulle försöka uppnå målet att splittra Alliansen borde ha varit uppenbart för alla, även för Annie Lööf och Jan Björklund. Om Annie Lööf inte trodde det kunde hon i alla fall efter sin sonderingsrunda konstatera att Socialdemokraterna inte under några omständigheter var beredda till det. Det säger tydligt vad som är viktigast för Socialdemokraterna: att få Alliansen att framstå som beroende av SD och därefter få dem att splittras kring hanterandet av detta. Precis det som också inträffade. Löfven kunde sitta på händer och se på när Alliansledarna gjorde jobbet åt honom.
Men nu är det tydligen de företrädare för Allianspartierna som tycker att det naturliga är att hålla ihop Alliansen och stötta den egna statsministerkandidaten som ska ställas till svars. Dagens Nyheter, med beteckningen oberoende liberal, tycker att det är självklart att Centerpartiet och Liberalerna ska se till att Stefan Löfven blir statsminister. Under rubriken ”L bör välja att skaka hand med Löfven” konstateras att ”Liberalerna gör säkrast i att våga språnget över blockgränsen”.
Dagens Nyheter har dragit slutsatsen att Socialdemokraterna vid regeringsspakarna är trygga garanter mot att ge SD inflytande, vilket är det som överskuggar allt annat i svensk politik enligt tidningens ledarsida. Den som, likt Mats Persson, säger emot måste förklara sig enligt DN, som dock låter meddela att ”Det finns inga skäl att tvivla på Perssons motvilja mot den ideologi SD företräder”. Varför skulle någon tro det? Den som har följt Mats Persson under hans politiska karriär och lyssnat på honom i debatter skulle inte ens slås av tanken. Man får bara hoppas att avsikten från DN:s ledarredaktion var något annat än att på slugt tv-advokatvis plantera misstanken hos juryn.
Att dra andra slutsatser än DN om det politiska landskapet gör inte någon till en dålig liberal, eller icke-liberal. SD:s framväxt kan snarare förklaras av att inte fler tidigare lyssnat till dem som varnat för att ha ”isolera SD” som allt annat överskuggande mål har gett det partiet extra skjuts i väljaropinionen. Men i ett läge när SD faktiskt gick svagare i valet än partiet hade förväntat sig, och det kunde anas internt missnöje och splittring, lyckades osynkade Alliansledare att åter ge missnöjet skjuts och bana väg för det som Stefan Löfven, Jimmie Åkesson och tydligen också Dagens Nyheter haft som gemensamt mål: en spräckt Allians.
