Åke Andrén-Sandberg: Åke Andrén-Sandberg: Svårförståelig försäkringskassa
Den svenska allmänna sjukförsäkringen är något vi kan och bör vara stolta över. Vi ser det som något alldeles naturligt att den som har ett arbete men blir sjuk ska kunna slippa arbeta och ändå kunna försörja sig.
Så sent som 1955 beslutade riksdagen om en allmän sjukförsäkring. Sjukkassornas ställning reglerades i lag, och försäkringen blev obligatorisk. Innan dess fanns det visserligen frivilliga försäkringskassor, men de som inte varit med i en sådan fick ingen ersättning alls och kunde riskera att få sälja sina ägodelar, bli vräkta, etc för att klara livhanken. Den situationen vill vi aldrig ha tillbaka, men för att klara det måste försäkringskassorna värnas och man måste förstå varför de finns till: för de sjuka.
I slutet av 1980-talet såg man de högsta sjukskrivningstalen hittills med i genomsnitt 25 sjukskrivningsdagar per person och år. Därefter kom en nedgång för att i slutet av 1990-talet återigen öka kraftigt fram till 2002 då det förelåg en andra toppnotering med 18 dagar. Sedan var det återigen en nedgång till endast cirka 6 dagar per år mellan 2002 och 2010. Under första kvartalet 2017 låg antalet åter uppe på 18 dagar per person och år.
De stora svängningarna är svåra att förklara även för experterna, men alldeles klart är att det finns andra faktorer än bara det vi förklarar med ”sjukdom.” Visserligen kan sjukdomar komma och gå men sett i ett helhetsperspektiv är skillnaderna små och förändringarna långsamma. Det finns anledning att tro att det är andra – sociala och politiska – faktorer som ligger bakom.
Sjukförsäkringen kostar skattebetalarna ofantliga summor, och ökningen från 6 till 18 sjukdagar per år påverkar alla delar av samhällsekonomin. Det är då inte bara nödvändigt för politikerna utan också en skyldighet att försöka minska utgifterna för sjukförsäkringarna. Den nuvarande regeringen har antagit ett program med åtgärder för att få ner sjukskrivningarna och har nu satt som mål att antalet dagar per person och år skall vara högst 9 om två år.
För en sidostående är det svårt att förstå hur detta skall gå till eftersom det inte finns någonting som talar för att den arbetande befolkningen ska bli friskare. En liten minskning kan man få genom att gå hårdare fram mot sjukskrivningsbedrägerier, men den enda reella minskningen åstadkoms genom att göra hårdare bedömningar. Försäkringskassans representanter själva säger att de bara tillämpar befintliga regler, men då måste dessa ha börjat tillämpas på ett nytt sätt. Därför kommer sjuka människor i kläm – av fundamentalistiska bedömningar som gjorts av människor. Ibland borde det finnas en särskild regel om ”sunt förnuft” också.
