Ledare

Åke Andrén-Sandberg: Prostatacentrum skulle passa i Trelleborg

Ledare Artikeln publicerades
Åke Andrén-Sandberg: Prostatacentrum skulle passa i Trelleborg
Åke Andrén-Sandberg: Prostatacentrum skulle passa i Trelleborg

Med screening menar vi inom sjukvården att man undersöker en befolkningsgrupp utan symptom, men med tydliga riskfaktorer, för att hitta sjukdomar, eller förstadier till sjukdomar, i ett skede då de är botbara.

Eftersom stora befolkningsundersökningar är komplicerade att genomföra och därigenom dyrbara gäller det att det finns mycket att vinna för att det skall bli en rimlig kvot mellan nytta och satsade resurser.

I Sverige har vi två lysande exempel på lyckad screeningen. För det första gäller det PKU-test av alla nyfödda. Sedan 1975 screenas alla barn för Föllings sjukdom, fenylketonuri, och därigenom besparas cirka fem barn per år att deras hjärna förstörs av för mycket av en speciell aminosyra om de får äta en speciell diet. En synnerligen lyckad screening: biologiskt, socialt och ekonomiskt.

Den andra lyckade screeningmetoden är den som skall upptäcka livmoderhalscancer (”cervixcancer”) tidigt. Gynekologisk screeningundersökning med provtagning från livmodertappen infördes gradvis under 1970-talet och anges ha minskat frekvensen dödlig cancer med mer än tre fjärdedelar. De negativa sidoeffekterna är små och vinsterna är således synnerligen stora.

När det gäller screening av prostatacancer är situationen – idag – mycket mer komplicerad. Den metod som vi har idag, det vill säga att mäta PSA (prostata-specifikt antigen), är visserligen tillräckligt känslig för att fånga upp de farliga formerna av prostatacancer, men dessvärre fångar den upp även de tillstånd som formellt klassas som cancer men som inte uppför sig som cancer i allmänhet utan är något en man kan leva med livet ut utan att få några obehag. Det innebär att om alla som har ett positivt PSA-prov skulle cancerbehandlas skulle många få betydande biverkningar och nedsatt livskvalitet i onödan. Några riskerar att dö av behandlingen – medan andra (flera) räddas till livet. Denna ekvation är inte lätt att lösa.

När nu frågan har aktualiserats igen, men Socialstyrelsen vill trots alla sin experter inte ge ett bestämt råd. Det känns konstigt att varje individ skall ha tid, kraft och vilja att sätta sig in i denna komplexa fråga och bestämma själv om inte experterna kan ena sig. Utan ett fast råd kommer sannolikt den "vilda screeningen” att fortsätta, det vill säga att många män tar PSA när de kommer åt. Av det kan man aldrig dra några vetenskapliga slutsatser huruvida PSA är bra eller dåligt. Det är synd.

Det finns rapporter om att de skånska experterna håller på planera för ett prostatcancercentrum. Det låter utmärkt. Kanske skulle ett sådant centrum kunna placeras i Trelleborg, Ystad eller Simrishamn?

Åke Andrén-Sandberg

Professor emeritus i kirurgi, Borrby