Annons
Ledare

Åke Andrén-Sandberg: Åke Andrén-Sandberg: Patienter måste få välja läkare

I de flesta länder är det självklart att man väljer läkare. Men inte i Sverige.
Åke Andrén-Sandberg
Publicerad 23 april 2018
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Åke Andrén
Åke Andrén

Läkartidningen tar i sitt senaste nummer (15/2018) upp frågan om i vilken grad patienter ska kunna välja läkare. Med det sjukvårdssystem vi har är det uppenbart att man inte kan välja i akutsituationen, då får man hålla till godo med den läkaren som har jour. I andra ändan av spektrat är det lika klart att man kan välja: den som beställer tid hos en privatpraktiserande läkare gör därmed också ett aktivt val.

I Sverige är det önskvärt att man listar sig vid en vårdcentral inom primärvården, men det är inte lika klart att man då väljer läkare. Så är det inte i de flesta andra västländer; där väljer man läkare istället för mottagning. Grunden för detta är uppenbar: för att sjukvården skall bli optimal krävs det att patienten har förtroende både för att läkaren kan det vederbörande skall kunna och att läkaren vill sin patient väl och att de kan kommunicera med varandra.

Annons

Det motsatta vore naturligtvis orimligt – att patienten tror att läkaren inte har tillräckliga kunskaper eller struntar i hur det går för vederbörande. Bra sjukvård bygger således på förtroende (i båda riktningarna) och då är det rimligt att det kan objektiviseras i att patienten väljer läkare. I analogi med det skall det finnas en möjlighet att byta läkare om patientens förtroende av någon anledning skadats.

Att en kvinna skall kunna begära undersökning av en kvinnlig läkare – om sådan finns tillgänglig – vid speciellt kvinnliga problem är också rimligt, liksom att det är rimligt att få byta läkare om man på grund av språksvårigheter inte förstår vad läkaren säger. Däremot finns det en bortre gräns för vad en patient skall kunna kräva – om någon exempelvis på grund av nazistsympatier kräver att få en läkare med svenskt namn har den gränsen passerats.

Även i detta extrema fall måste man emellertid förstå att den förtroendespricka som i dessa fall kan uppstå kan inverka menligt på den givna sjukvården. Som vit, äldre man med svenskt namn och lång erfarenhet är det naturligtvis enklare för mig att handskas med den sådan situation är för exempelvis en ung kvinnlig läkare med utländskt namn – hon kan behöva extra stöd av sina medarbetare för att hennes kunskap skall kunna utnyttjas rätt.

När politikerna talar om att de vill öka patienternas makt inom sjukvården är det viktigaste steget att se till att patienterna kan välja läkare. Grunden för detta är både enkel och tydlig: patientens förtroende för läkaren är nödvändig för god vård. Kan förutsättningen för detta stärkas genom att patienten ges ökad möjlighet att välja läkare är det ett framsteg, vilket i förlängningen leder till bättre sjukvård.

Åke Andrén-Sandberg

Professor emeritus i kirurgi, Borrby

Annons
Annons
Annons
Annons