Ledare

Åke Andrén-Sandberg: En läkare blir aldrig fullärd

Ledare Artikeln publicerades

Att vara doktor är att hela tiden lära sig nytt av vetenskapen och av patienterna.

På denna sida som gästkrönikör har jag fått nöjet att ge aktuella synpunkter på svensk (mest skånsk) sjukvård det gångna året. Mest är det problem av olika slag jag då haft möjlighet att aktualisera – men även om det skrivna varit kritiskt har det alltid varit med förhoppningen att de skrivna skall leda till en förbättring.

Nu inför det nya året skulle jag emellertid vilja skriva en enbart positiv gästkrönika, baserad på att det är så roligt att få vara doktor. Det är kanske lite omodernt att hävda att man har roligt huvuddelen av tiden på sitt arbete (och kanske arbetsgivaren börjar funderar på att sänka lönen), men det får jag ta. Det är då tre saker som jag tycker är särskilt roliga i mitt arbete 08-17 varje dag. För det första får jag hela tiden lära mig mer. Efter fem och ett halvt år på universitetet, två år som AT-läkare och sex år under specialistutbildning blev jag specialist 1978.

Men… efter det har jag fortsätt att lära mig, dels därför att jag har behövt det för att kunna fungera bra som läkare, dels för att det är så roligt. Det kan tyckas märkligt att en läkare aldrig blir fullärd – någon gång borde det väl ske till slut? Kunskapsinhämtande kan emellertid liknas vid den klassiska fabeln om haren och sköldpaddan som skulle springa ikapp. Just när man som doktor lärt sig ”allt” om ett visst ämne visar det sig att under inlärningstiden så ar det tillkommit ny kunskap som måste läras in, och så vidare. Den medicinska kunskapsutvecklingen har varit – och är – både fantastisk och oemotståndlig, djup och bred. Att få vara med om den är en glädje. I det ständiga lärandet ingår också att lära sig av sina patienter.

Det är en truism att alla patienter på något sätt är olika och om man förstår det så kan man förstå hur man kan använda sin läkarkunskap på ett allt bättre sätt. Patienten lär sin doktor inte bara genom att svara eller inte svara på en viss behandling utan också genom att uttrycka sina symptom på ett visst sätt och genom att tala om för läkaren vad som är viktig för just för honom eller henne. Det gör läkaren bättre. Hippokrates sa att läkaren roll är att ibland bota, ofta lindra, alltid trösta. Det känns att det är möjligt och det är i sig ett glädjeämne. Jag ser fram emot att få ha roligt på jobbet i morgon också!