Kultur

Kunsthal Charlottenborg, Köpenhamn: Yoko Ono

Konst
Yoko Ono & John Lennon: "WAR IS OVER!" (1969-pågående)
Foto:
Yoko Ono-utställningen "Transmission" rymmer en mängd olika verk, former och tekniker. Här en filmhörna.
Foto:
Yoko: "Toilet Thoughts Film No 3" (1968/1997)
Foto:
Ta med ett Yoko Ono-föremål hem?
Foto:
En detalj med en stämpel till verket "Imagine Peace Maps, 2003-2017".
Foto:

Rör du dig i Köpenhamn i höst är det stor chans att du möter Yoko Ono. Den världsberömda konstnären visas i stor skala inne på Kunsthal Charlottenborg, men även i affischer och andra former ute på staden. Kulturjournalisten Thomas Kjellgren ser en ständigt rörlig konst som här dock stelnar i sin presentation.

Yoko Ono

"Transmission"

Visas på Kunsthal Charlottenborg, och runt om i Köpenhamn, till 18/2 2018

Artikeln publicerades 1 november 2017.

Hela Yoko Onos konstnärliga praktik bygger på tanken att det inte bara är konstnären som skapar det slutliga verket. För övrigt existerar inte ordet ”slutgiltigt” i hennes tankevärld. Här är allting pågående, föränderligt och vidöppet. I hennes arbete för kärleken, freden, miljön, jämlikheten och människans skapande behov är vi också alla inkluderade.

Det krävs stort mod att arbeta med en nästan provocerande enkelhet i konsten. Ono har det modet. Från hennes stillsamma – och samtidigt tydligt vägledande – manifestationer utstrålar det alltid en stark och övertygande inre kraft.

När jag går omkring i Kunstal Charlottenborgs Yoko Ono-utställning ”Transmission” får jag snart en besvärande känsla av att just den kraften här mera tyglas än släpps fri. Utställningen presenterar – konsekvent, men kanske en aning pliktskyldigt – den konst som Ono medvetet har skapat för tidningar, böcker, affischer, tv, skivor och för olika performances på offentliga platser. Allting här är snyggt och prydligt på plats, typografin självklar och i monter efter monter presenteras multiplar, trycksaker, brev, textsidor och objekt som Ono har signerat.

Men det blir till slut nästan musealt tråkigt att avläsa allt detta. En rad tittskåp som alla slår fast ”YOKO ONO WAS HERE”. Att bygga upp bilden av konstnärens produktion blir viktigare än att belysa och arbeta vidare med hennes idéer. Ono skulle, med sin landsman On Kawara, kunna skicka budskapet ”I´m still alive”.

Naturligtvis inser jag svårigheterna med att spegla en konceptuell konst som så hårt är knuten till konstnärens personlighet – och rykte. Det som för mig räddar den här utställningen är främst två saker: först detta som sker utanför – och i förlängningen av – utställningsrummet när man aktiverar några av Onos verk: bland annat FLY, DREAM, FEEL och OPEN WINDOW på affischpelare runt om i Köpenhamn men även på andra displayer och frimärken, på toaletter och i tidningar och tv.

Just så här: Ono är ju den konceptuella konstens dynamo och använder man inte kraftkällan slår det inte heller några livgivande gnistor ifrån den.

Men främst är det kanske filmerna som ger de viktiga perspektiven, och närvaron. Inte minst att på nytt få se den smärtsamma ”Cut Piece”, som först uppfördes i Kyoto 1964. Konstnären sitter ensam, utlämnad och sårbar, på en scen. Framför henne ligger en sax som publiken uppmanas använda – en och en åt gången - för att klippa sönder hennes kläder.

”Transmission” ger en kronologisk, retrospektiv genomgång av Onos produktion. Hela utställningen tar avstamp i det tidiga 1960-talets New York där man tydligt ser hennes förankring i FLUXUS-rörelsen och den konceptuella konsten. Växlingarna mellan Japan och USA speglas även genom den viktiga boken ”Grapefruit” med sina maskinskrivna, konstnärliga instruktioner. Här visas olika upplagor av denna.

Inspelningar och samarbetena med John Lennon redovisas naturligtvis också, på olika sätt. Onos anknytningar till, och framträdanden i, Danmark har också fått en framskjuten plats. Bland annat projektet COLOR-FLY-SKY, från 1992 i Roskilde och TOILET THOUGHTS på Fotografisk Center i Köpenhamn 1996.

”Transmission” är en bra titel på den här utställningen. Det är just i själva överföringen det viktiga sker. Från upphovskvinnans idéer till användarnas förmågor. Just när jag skriver detta landar en senkommen höstfluga på min datorskärm och rör sig över texten. Jag erinrar mig en Ono-instruktion från utställningen: ”Låt en fluga vandra över en kvinnas kropp, från tårna upp till huvudet och sedan ut genom fönstret”. Jag skadar naturligtvis inte flugan utan släpper genast ut den…

Onos verk är som en serie fria partitur med vilka man kan förhålla sig till tillvaron. Det gäller att handla – inte alltid att bara titta på!

Lite mer konst

2 x tips från Köpenhamn

1 Stanley Kubrick

Kunstforeningen Gammelstrand, som tidigare har gjort en utställning om filmskaparen Wim Wenders, visar i höst – till 14 januari 2018 - en stor utställning med Stanley Kubricks stilbildande filmer, foton och ett stort arkivmaterial. Utställningen bildar slutpunkt för den Kubrickfestival som under hela 2017 har haft program och aktiviteter över hela Danmark.

2 Øregaard Museum

Det är lätt att glömma bort Øregaard Museum – som ligger i Hellerup, en bit norr om Köpenhamn. Fram till 21 januari 2018 visas här en utställning med en pionjär inom den moderna konsten. Den ukrainsk–amerikanske skulptören Alexander Archipenko (1887-1964). Dessutom visas verk av ett par skandinaviska konstnärer som, på 1920-talet, var elever i Archipenkos konstskola i Berlin: den danska målaren Franciska Clausen och svensken Axel Olsson.

Visa mer...