Kultur

Institutet, Malmö: "Checkpoint16"

Teater ,
Anders Carlsson i "Checkpoint16", ett samarbete mellan två teatergrupper, hans Institutet och Berlinbaserade Vierte Welt.
Foto:

När Institutet åter är aktuella på en Malmöscen sker det genom ett drama där en världskonflikt möter det personliga. Kulturredaktören Sune Johannesson ser "Checkpoint16", en rik föreställning som spelar roll.

"Checkpoint16"

Av: Anders Carlsson och Vierte Welt (video)

Regi: Dirk Cieslak

scen: Anders Carlsson

Institutet (Malmö/Berlin) & Vierte Welt (Berlin) på Inkonst, Malmö 19-20/10

Artikeln publicerades 20 oktober 2017.

Lycklig, går det att vara det när en lever i en värld olycklig för många andra? Vilken skyldighet har vi att agera och reagera? Har konsten en fribiljett att iaktta för att senare skapa? Vilken betydelse har våra handlingar? Spelar alltid en skådespelare en roll? Och har skådespelarens spel roll?

Här sitter jag på tåget hem full av frågeställningar, det måste väl betyda att föreställningen jag ägnat kvällen åt var bra? Absolut! Eller är jag, som Institutets Anders Carlsson i sin delvis dokumentära och självbiografiskt förankrade föreställning ”Checkpoint16”, antyder; en som tror att jag som publik har förändrat något genom att sitta still och ta in? För inget har hänt, som han säger.

”Checkpoint16” är bra och mycket intressanta nittio minuter, kretsande kring Israel-Palestina-konflikten och det med utgångspunkt från ett personligt möte med tonåringen Fadi, äldste sonen i en niobarnsfamilj på Västbanken. 2005 var Carlsson på plats och lärde under en och en halv månad känna Fadi och hans familj och deras utsatta situation.

Väl hemma i Sverige igen blev det mötet en applåderad och prisad föreställning, och det är med närmast hån han ser på den idag. Vad gjorde han för Fadi och hans familj? Jo, konst i väst. Och vad är det värt!?

I den nya föreställningen är ingångarna många, men där Carlssons upptäckt att Fadi har suttit i israeliskt fängelse sedan 2007, dömd till 14 år på oklara grunder, är själva ingången. Nu riktas ljuset mot just den personligt laddade historien, men också mot allt tvivel och de inledningsvis nämnda existentiella frågorna om skuld och konstens roll.

Som en självständig del finns en film, där en skådespelare med stigande frenesi framför ett textparti av den tyske författaren, debattören och islamexperten Navid Kermani. Om hur Israel som demokrati kan hantera palestinierna som de gör? Och om hans eget växande tvivel om att fortsätta iaktta och skriva om orättvisor, är inte handling och ställningstagande mer relevant?

På scen balanserar Carlsson hela tiden på linjen mellan sanning och påhitt, verklighet och fiktion, personlighet och spel. Här är också allvar och märkligt överspel.

Sammantaget skapar detta en spänning som pendlar mellan trivsel och obehag, där även vi som publik så smått involveras när Carlsson för ett resonemang om identitetens, i hans ögon, allt för stora roll. ”Du är inte din identitet. Se den, var medveten om den men ta sedan ett kliv åt sidan”, som han formulerar det.

Föreställningens sista akt är ett tal i form av en vädjan om att släppa Fadi fri. Till vem riktas talet? Spelar det någon roll? För hans ord är också hans handling där viljan att förändra en situation utanför teaterrummet är viktigare än vad publiken och recensenterna tycker. Och på så sätt även ett svar på en av de inledande frågorna: Teater har betydelse!