Kultur

Gunnar Wetterberg: "Skånes historia I-III"

Historia ,
Gunnar Wetterberg, född 1953, historiker och författare, före detta diplomat.
Foto:
Vid Möllerödsfältet utanför Finja finns den äldsta kända svenska bosättningen.
Foto:
Åskoväder över Turning Torso i Malmö.
Foto:
1946 och statsminister Per Albin Hansson anländer för att hälsa på den nyfödde prinsen Carl Gustaf.
Foto:
Svaneholms slott, utanför Skurup, spelar en väsentlig roll i vår historia.
Foto:

När historikern Gunnar Wetterberg tidigare i höst utkom med den tredje delen om Skånes historia är en lika storslagen, som detaljrik resa i hamn. Kulturskribenten Anders Bojs har följt hela resan, och har blivit alltmer imponerad.

Gunnar Wetterberg

"Skånes historia I-III"

(Albert Bonniers)

Artikeln publicerades 1 november 2017.

Gunnar Wetterberg har lyckats med vad hans lärda föregångare riksarkivarien Ingvar Andersson och historieprofessorn Sture Bolin inte klarade av: att skriva färdigt sitt verk "Skånes historia" till nutid i tre volymer om vardera 600 sidor.

Läsaren får vara med om en svindlande tidsresa från den första kända bosättningen i Mölleröd borta vid Finjasjön från 11500 f Kr till dagens IT-samhälle. De första 12500 åren får Wetterberg lita till arkeologiska fynd och där har han fått helt nya möjligheter tack vare DNA-tekniken, något som Andersson och Bolin inte kan ha föreställt sig ens i sin vildaste fantasi!

Men för medeltiden blir det mera traditionell historia med strider inom och mellan de nordiska rikena och deras grannar. Kungasöner och adelsanförvanter och de mäktiga katolska biskoparna. Före Roskildefreden 1658 då Skåne var danskt är det dansk historia Wetterberg skildrar, efter 1658 blir det svensk. Jag tror det är svårt att göra på annat vis. Läsaren tar nog ingen skada, även om det ibland kan bli lite repetition. Repetition lär ju vara kunskapens moder!

Drottning Margaretas unionsbygge var i hög grad riktat mot tyska framstötar i Norden: mot Hansan, Mecklenburgarna och kring försvaret mot det tyska i Schleswig-Holstein. Men balansen inom unionen stjälpte över till det mest utvecklade rikets favör, Danmarks. Det svenska motdraget blev bland annat Engelbrektsupproret och Gustav Vasas befrielsekrig.

Sedan följde 200 års dansk-svenska krig och under den tiden hade särskilt bönderna det värst i Danmark, där de plågades av olika former av livegenskap och hoveri/dagsverksplikt som kunde missbrukas rejält av brutala godsherrar. Hoveriet följde också med när Skåne blev svenskt och fördystrade tillvaron för många bönder.

I Sverige var det tidvis kungligt envälde, i Danmark var det så ända till 1849 fast tillämpningen ofta inte var så rigorös. Men den svenska ståndsriksdagen med sitt bondestånd saknade motsvarighet i Danmark. När den svenska ståndsriksdagen 1866 ersattes av ett tvåkammarsystem utan allmän och lika rösträtt blev andra kammarens lantmannaparti en maktfaktor. Men även nu var Danmark delvis ett föregångsland, inte minst tack vare sina folkhögskolor, en skolform som NE kallar de nordiska ländernas ”mest självständiga insats på skolans och vuxenpedagogikens område”.

Men vad var det som drev på utvecklingen? Staten gjorde sina insatser. Frihandel, näringsfrihet, skiftesreformer. Enskiftesreformen sjösattes i Skåne 1803 efter ett privat initiativ av godsägaren Rutger Maclean på Svaneholm, i hela riket 1807. De splittrade tegarna samlades och gav möjlighet till rationaliseringar av driften och ökad produktivitet. Ett minus var att den gamla bygemenskapen splittrades. Frihandeln och övrig liberal ekonomisk politik förknippas med finansministern Johan August Gripenstedt. Han fick också fart på byggandet av de statliga stambanorna där Malmö blev ändpunkt för den södra stambanan och inte Ystad som var tänkt från början. Eldsjälar är viktiga! I Malmö var landshövding von Troil en sådan.

Men marknadskrafterna är också viktiga, inte minst för liberaler. Det ser vi när det mera produktiva jordbruket gav möjlighet att exportera havre som efterfrågades i, bland annat, Storbritannien. Sedermera minskade havreexporten genom konkurrens från rysk havre och nordamerikansk majs. Istället blev svenskt jordbruk mera inriktat på produktion och export av animalier.

Arbetarna, framför allt inom industrin, började också organisera sig och pionjär var skräddaren August Palm, som under sina läroår i Danmark och Tyskland kommit i kontakt med socialismen och efter sin återkomst till Sverige den 6 november 1881 introducerade rörelsen i Malmö med föredraget ”Hvad vil Sosial-Demokraterna?”.

Sedan blev värmlänningen Axel Danielsson mera tongivande, han grundade bland annat tidningen Arbetet 1887. En annan värmländsk import var Tage Erlander som började sin bana som studentpolitiker i Lund. 1932 valdes han in i riksdagen och resten är svensk allmänbildning! Ernst Wigforss och Östen Undén läste också i Lund.

Skåningarna var en tid mycket tongivande inom regeringen. Först och främst var det statsministern Per Albin Hansson som med god hjälp av försvarsministern Per Edvin Sköld höll Sverige utanför kriget. Ett viktigt bidrag till att vi haft drygt 200-årig fred! Socialministern Gustav Möller får heller inte glömmas. På den andra sidan hade vi först och främst folkpartiledaren och nationalekonomen Bertil Ohlin. Landsfiskalsson från Klippan och professor i nationalekonomi i Köpenhamn vid 25 års ålder.

Wetterberg är frikostig med namn men en nationalekonom han missar är britten John Maynard Keynes. Ditintills hade man ansett att staten skulle uppträda som en privatperson. I dåliga tider skulle man spara. Keynes hade en annan uppfattning. I en lågkonjunktur skulle staten sätta fart på hjulen genom att underbalansera budgeten, det vill säga låta utgifterna vara större än inkomsterna.

Keynesianismen var sedan en ledande teori inom nationalekonomin fram till början på 1970-talet. En som tidigt förstod dess värde var Bertil Ohlin, en annan var den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss som försökte bekämpa trettiotalsdepressionen enligt Keynes recept.

Ja, Wetterberg har inte med Keynes men annars innehåller hans böcker stora och värdefulla kunskaper. I första delen tyckte jag det var för mycket detaljer som skymde de stora dragen, men som inbiten kalenderbitare har jag vant mig.

Gack och skaffa denna bok så får du vidgade vyer!