Upplopp på snålskjuts – rör inte min riot!

Hela släkten har emellertid inte fått veta, och på julafton ifjol fick jag ett sms av Hampus. Det var ett citat från någon vid julbordet: ”Varför färgar du håret så mycket, äre för jänternas skull eller?”

Den gången valde Hampus att bita sig i tungan och svara undflyende. Han kunde ha ställt till med en scen, men han valde att rädda släktmiddagen och konservera sin frustration.

När sexologen Robert Jacobsson en dryg månad senare drog igång initiativet #homoriot – ett forum där hbtq-personer kan berätta offentligt om hur homofobin märks i deras vardag – var Hampus däremot en av dem som bidrog flitigast med personliga exempel. Och lika stolt som jag blev över hans mod att sätta ord på allt det som är vardagsmat för så många av oss, lika beklämd blev jag av att inse hur mycket skit min vän faktiskt tvingas utstå.

Det förtjänar att understrykas att Hampus ”bara” är ett illustrativt exempel. Faktum är att alla mina hbt-vänner (och de är ändå några stycken) har varsin handfull historier att berätta. Homofobin – och transfobin – är fortfarande så utbredd att vi möter den dagligen. Därför är sådana här initiativ, sådana här upplopp, så obeskrivligt viktiga.

#homoriot växte till en riksangelägenhet. Det blev ett #prataomdet light, och i framgångsspåren följde flera närbesläktade varianter, så som #blatteriot och #hairriot – ytterligare exempel på hur människor som bryter mot den vita heteronormen blir konstant diskriminerade. Om de så är kvinnor eller invandrare.

Men som alltid i den offentliga debatten finns det alltför många som surfar snålskjuts på någon annans framgångsvågor. Den senaste taggen som fick fäste i min twitterfeed var #skolriot, vilken i stort sett bara är en förlängning av den utbildningspolitiska debatten.

Detta är ett problem. Därför att i längden kommer ingen minnas vad grundfrågan egentligen handlade om. Upploppen kommer att urholka sig själva, Robert Jacobssons viktiga initiativ kommer att bagatelliseras och ingen kommer längre att bry sig om Internetsveriges lilla Stonewall. Ingen kommer längre tro på att diskrimineringsvargen faktiskt kommer.

Missförstå mig inte nu; jag försöker inte förminska någons ilska, frustration eller ångest. Men det finns så många kanaler för att bedriva kritik av, säg, skolsystemet. För många hbtq-personer är däremot initiativ som #homoriot deras enda möjlighet att säga ifrån, att göra sig hörda. Ta det inte ifrån dem, snälla. Alla är nämligen inte lika starka som Hampus och Robert.