Kultur och Nöjen

Tommy Blom skäms inte för 60-talet

Kultur och Nöjen Artikeln publicerades

Riffets "Sixties"-fest på lördag kröns av en riktig 60-talspopidol. Tommy Blom, en gång sångare i Tages, "Sveriges Beatles", har ingenting alls emot att fortfarande förknippas med sin ungdoms decennium, 1960-talet.

– Nej för fan, det är där jag är hemma! I den tiden, den musiken och allt vad det innebär, utbrister Tommy Blom på sin karakteristiska göteborgska, ännu intakt efter 44 år i Stockholm.

– Jag skäms inte alls för att vara nostalgisk, fortsätter han. Och det ger fortfarande så mycket till andra människor.

Popstjärna blev Tommy Blom redan i tonåren, då Tages Skifflegrupp gick och vann talangtävlingen "Västkustens Beatles" 1963. Och Tommy blev en tjejfavorit som slogs med Svenne Hedlund om affischutrymme på flickrumsväggarna.

– Första gången jag upplevde den där hysterin var 1963, när jag var i Richmond och såg Rolling Stones, berättar Tommy. Folk bara skrek, och jag undrade "vad fan är det här?" Man ville ju höra bandet och deras blueslåtar.

– Sedan, när det drabbade en själv, då var det bara roligt, tycker Tommy.

Händer det fortfarande att tjejer dånar när de ser dig?

– Ja då. "Å, fy fan så gammal och tjock du har blivit" säger de, och sedan dånar de!

När han nu själv nått upp i sitt 60-tal, såpass att han om bara någon månad kan sjunga "When I´m Sixty-Four" på allvar, håller Tommy Blom fortfarande igång musiken.

– Ja, har man en gång fått det där lilla narkotikumet som publikens värme innebär, då vill man ha det, så länge det går, säger Tommy.

Efter Tages splittring har han jobbat som musiklärare, bildat "Idolerna" ihop med bland annat nämnde Svenne, och blivit programvärd på Radio Vinyl i Stockholm.

– De senaste åren har jag turnerat en hel del med The Cadillac Band, och då har det blivit mer och mer Skåne. Och det är mammas gata. Ja, morsan är född i Hässleholm, säger Tommy och börjar plötsligt prata bred skånska.

60-talet är en era som folk gärna återvänder till, inte minst för att 40-talisternas baby-boom då kulminerade i en utpräglad tonårskultur. Tommy Blom, han minns helst musiken.

– Allt var nytt på något sätt, säger han. Beatles och Beach Boys gjorde musik man aldrig hade hört förr. Även bland svenska grupper fanns det en fantasi som drev det framåt. Sedan... ja, jag menar inte att fantasin har tagit slut, men då fanns det väl ett nyhetens behag helt enkelt.

Och vilka bitar av 60-talet glömmer du helst?

– Tårdrypande saker som "Tell Laura I Love Her." Den där smörighetsgrejen som hängde med från 50-talet när de "äldre gubbarna", som då kanske var 32 eller något, skulle skriva för ungdomar. Det var skrivet på ren spekulation och inte nyskapande för fem öre.

I Trelleborg kommer Tommy Blom och basisten från Cadillac Band, Börje Hallberg, bland annat att göra lite låtar ihop med Trellebelle Ukulele Orchestra. Tommy är nämligen en hängiven ukulelefantast.

– Ibland, när man var ute och gjorde lite småjobb, kunde man bära en sexsträngad gitarr istället för en tolvsträngad. Och en fyrsträngad är ju ännu mindre! skämtar sångaren.

– Men det är ett underbart och roligt instrument, som dessutom alla kan lära sig.

Men du, handen på hjärtat. Var "Tages" verkligen ett bra bandnamn?

– Nä. Men vi var ju en skifflegrupp från början, och när vi började spela elektriskt tog vi bara bort "skifflegrupp." Vi hade inte en tanke på att bli en stor popgrupp. Vi skulle bara spela in en skiva för våra fans i Göteborg, och då spelar det väl ingen större roll vad man heter?

– Det ska bli underbart få komma ner till Trelleborg och få uppleva våren, avrundar Tommy Blom och tillägger förhoppningsfullt:

– För det har ni väl?