Surrealism och samurajer

TRELLEBORG. Visst, det står en byst av Gustav Vasa på scenen, ihop med ett par hundar, en samuraj i en koffert och en försvarlig del av den kinesiska muren, om det nu ska räknas som rekvisita.

Alltihop är förstås rent imaginärt, och framtrollat ur luften av den skicklige mimaren Lasse Nilsen. Enligt "Dogville"-recept går han genom osynliga dörrar, kliver i trappor och smyger bakom kulisser för att ta en klunk vatten och klia sig på snoppen. Eller så skedde det bara för vår inre syn, denna skrattvänliga men oförtjänt klent besökta kväll på Kulturhuset i Trelleborg.

Annars är det befriande rent från underlivshumor i Lasse Nilsens infallsrika och inte sällan surrealistiskt knäppa show. Han avhandlar inte bara Vasas första lopp med inlevelsefull plastik, utan skildrar även tacksamt extrema karaktärer som skinnskallar, ninjor och vikingar, med en förkärlek för att driva skämten ett extra visuellt varv. Som att vikingahjälmar inte bara ser ut som uppånervända julgransfötter, de har också fyra skruvar att fästa i huvudet.

I den mån föreställningen alls har med Lasse Nilsens kropp att göra, som titeln antyder, så handlar det om just detta; en kroppslig uttrycksfullhet som gör att vi köper inte bara att Kristina Lugn kan dra dragkamp ihop med Horace Engdahl, utan även hela den omgivande scenen. Och imitationen av en "haschtomte" som på fyllan drejar en mugg med rumpan är rätt mycket lumparlucka, men obetalbar ändå.

Riktigt lika trollbindande är inte det verbala framförandet, och materialet hade behövt en röd tråd för att göra anspråk på att bilda något mer än en "vanlig" stå upp-show. "I kroppen på" är egentligen bara en rätt klen ram för en serie av Lasse Nilsens bästa sketcher.

Och samurajen kom aldrig upp ur sin låda. Kom och kolla om han gör det nästa gång Lasse Nilsen är i stan!