Kultur och Nöjen

Som ni (man) vill ha det

Kultur och Nöjen Artikeln publicerades

Teater.nu

Flyglarmet dånar över foajén, ljuset släcks ner snabbt. "Hertigen har flytt ut i skogen", meddelar en röst i en knastrig megafon. Spelet kan börja. Vi är i de gamla maskinhallarna nere i hamnen i Malmö. De brandgula traverserna skimrar uppe i taket. Vi förflyttar oss till Shakespeares dagar. Hertigen som regerar avsätts i en statskupp. Brodern, hertig Frederic, spelas av Christer Strandberg, intar tronen istället. Kusinerna Rosalind och Celia, framförs av David Hagman och Joachim Bergström, håller ihop, trots motsättningen mellan deras fäder. Till slut körs även Rosalind iväg. Liksom sin pappa tvingas hon ut i skogen. Någon egentlig skog är det dock inte utan ett ökenliknande landskap med korkmaterial på golvet, som mest påminner om ett sceneri som brukar finnas i Becketts pjäser. Det enda som antyder om skog är det upp och nervända träd som dinglar i taket. Det drömlika landskapet känns orientaliskt, vilket förstärks av Klas Hjortstams romsk-influerade melodislingor. Kåre Sigurdssons fåraherde blir liksom Hanna Landings vallflicka. Tillsammans blir de en passande metafor för att kärleken inte rostar och därmed visar ett symbiotiskt par som åldras. Uppsättningen av Som ni vill ha det, skriver omkring 1600, är en sprallig komedi som förvaltas och tolkas väl av regissören Ronny Danielsson. Lustiga upptåg genom kvinnor i manskläder och män i kvinnokläder. Burleska utspel mixas med desto mer allvarliga undertoner om kärlekens och sexualitetens drifter. Människans djuriska instinkter visas genom den fårskock som med jämna mellanrum syns på scen. Föreställningen är stundtals är en injektion i Teatermalmö och är stundtals tramsig och transig på ett trivsamt sätt.' Under Shakespeares tid spelades alla roller av män, vilket innebär att även de kvinnliga rollerna gestaltades av män. Uppsättningen kan emellanåt bli lite väl monton och rusar fram lite väl häftigt, men i stort sett så förtätas spelet av rappa scenbyten. Den estetiska leken med vad som är kvinnligt och manligt fulländas genom Cecilia Lindqvists tolkning av jokern i spelet, den egensinnige Orlando som utmanar en proffsboxare under stor uppståndelse i en jättearena som utgörs av ett kvadratiskt galler. Cecilia Lindqvist lyckas, utan att bli patetisk, göra några spralliga nummer då den kostymklädde Orlando förkroppsligar både det manliga och kvinnliga, animus och anima. Livligt skyndar han/hon fram och tillbaka för att förföra vallflickan Phebe, spelas av Kajsa Bramsvik. Glömmas ska heller inte Anette Bjärlestam som gör en drastisk och manfaftig länsherre. Passionen mellan Orlando och Rosalind blossar upp i början av spelet och får ny fart mot slutet. De är komedins Romeo och Julia. Sanningen är enkel men komplex. Fritt travesterat Rosalinds hållning, då hon klätt ut sig till man och kallar sig själv Ganymedes, kan man utbrista: Ingen kan botas från kärlekens dårskap! Det här är en teater spelad precis så som vi vill ha den. FAKTA Av: William Shakespeare Regi: Ronny Danielsson Scenografi: Lars Östbergh Ljusdesign: Thorsten Dahn Ljuddesign: Stefan Jonsson Musik: Klas Hjortstam I rollerna: Christer Strandberg, David Hagman, Kerstin Anderson, Jörgen Darfeldt, Cecilia Lindqvist, Joachim Bergström, Jörgen Darfeldt, Anette Bjärlestam, Kerstin Andersson, Peter Gröning, Johan Wikström, Göthe Fyhring, Kajsa Bramsvik, Kåre Sigurdson, Hanna Landing, Kerstin Andersson med flera. Spelas av teater.nu i Kockums maskinhallar i Malmö t om 14/6