På Mirakel fortsätter Suzzie på samma tema, med låtar om sin älskade, till sin älskade. Men det som var starkt i en låt, blir övermäktigt på en hel skiva. Plötsligt blir det som att hitta ett anteckningsblock, där någon har skrivit namnet på sin kärlek lite besvärande många gånger. I stora blockbokstäver, i sirlig skrivstil, i gulliga dikter och med små hjärtan runt. Titlar som Lavin av kärlek, Skapta för varann och Jag vill...göra allt med dig förstärker känslan av att smygläsa kärleksdikter som kanske borde stannat på nattduksbordet. Det är inte helt bekvämt.

Men det som stör mest är skivans produktion. Med en så ovanlig röst som Suzzie Tappers, hade det varit fint med en ovanlig, kreativ produktion. I stället stuvas hon in i en ljudbild som andas svenskt 90-tal, Mauro Scocco och Niklas Strömstedt. Det är synd, för på Mirakel finns några riktigt fina låtar, som Romeo & Julia, Två liv och Åh gud. Tyvärr dränks de i en lavin av...mellanmjölk.