Men icke. Det mest iöronfallande med Hero är nämligen hur missledd den är. Perrelli har bättre förutsättningar än de flesta att bli en stor artist både rent konstnärligt och popularitetsmässigt: hon är folkkär, en van och högst duglig scenpersonlighet och hon kan, när hon vill det, sjunga så det rungar. Att som här, med en repertoar som skulle få både Shania Twain, Peter Jöback och Britney Spears att turas om med att skruva på sig, hänge sig åt öppet musikaliskt bondfångeri borde vara under hennes värdighet. Skäms!