Mary J klarar av att hämta 1994, låta boom bapen följa med och ta det genom nästan två decennier av soul, plocka upp bitar på vägen (bland annat med hiphop som kännetecknar Mary J) och landa det hela i 2011. Tidlöst! Bitvis mäktigt och det har Mary J:s känslomässiga signum.

Allt bärs upp av en kvinna med en enorm pondus och en röst som ger henne rätt att kalla sig Queen of soul.

”Aint Nobody” har ett sjukligt skönt driv signerat Darkchild. På ”25-8” är det en kär Mary J som vill förlänga både dygnet och veckan för att hinna älska. En låt som doftar soul a la slutet av 60-talet.

Rossliga Rick Ross är en skön kontrast till Mary J:s ljuva stämma på ”Why”. ”Love A Woman” gör hon tillsammans med Beyonce, och det är två delvis olika stilar, den lugna och det lite spattiga, som möts.

På lugna ”The Living Proof” är sångerskan omgiven av en sparsam produktion bestående av stråkar, piano och akustisk gitarr. Så vackert, så naket och så nära.