Sådant fokuseras och förstärks på den nya plattan, som helt ägnas saxofonisten Cennet Jönssons svit. Kompositionen har personlig prägel, samtidigt som han vet att skriva på ett sätt som tar tillvara orkesterns många kvaliteter.

Delarnas namn är vältaliga: kaos breder ut sig i ”Confusione”, energin strålar om den hetsiga ”Luce”. Inge Peterssons tenorsax är mustigt fyllig i ”Potenza” och Jørgen Emborgs piano handfast i ”Forza”. I ”Pazienza” dansar Helge Albins altsax med yster förnöjsamhet, medan Vincent Nilssons trombon talar otåligt, angeläget. Jönssons egen sopransax ställer de retsamt svåra frågorna i ”Misterioso” och ramar in sviten med försoningsmonologen i den vackra ”Speranza”.