Caroline af Ugglas tillhör den första kategorin. Sara Varga tillhör, tyvärr, oftast den andra.

Titelspåret ”Spring för livet” är ett av två undantag, fjolårssingeln ”Du gick” det andra. Stillsamma historier som ger Vargas säregna, ständigt närvarande vibrato precis det sentimentala utrymme det behöver.

Annars är det ömsom trallvänlig, ömsom såsig visschlager. Akustiska gitarrer som bär stringent rimmade, fjäderlätta formuleringar om det gamla vanliga: Vindarna vänder, tiden står still och månen är ny. (Med undantag för de episka textraderna: ”Jag läste en artikel i en tidning om människor i samma situation/Men det enda som kan lösa probleme vore om jag hade en klon”)

”Spring för livet” känns som ett framstressat och inte speciellt ärligt menat album, sprunget ur en sällsam schlagersuccé. Vilket visserligen inte är särskilt oväntat, men likväl väldigt synd.