Kultur och Nöjen

Skämt att ta på Betnérskt allvar

Kultur och Nöjen Artikeln publicerades

Magnus Betnér har förklarat krig mot pressen. Och han tycker det är väldigt, väldigt kul - i synnerhet att driva med lokaltidningar.

Komikern Betnér, som besökte Trelleborg i tisdags, gillar inte att ge intervjuer. Oftast är de "lika roliga som att sitta på sin egen pung", som han skriver i sin nätdagbok. Tjejer som har svårt att föreställa sig känslan hänvisar vi gladeligen till www.magnusbetner.com.

Betnér retar gallfeber på journalistkåren, inte minst genom att vägra släppa in oss gratis.

Om det är för att Magnus är i desperat behov av biljettintäkter vill jag låta vara osagt. Och ryktena om att även rockvaktmästare, biljettrivare och lokalvårdare måste visa biljett för att få jobba, de är säkert ogrundade. Vi tror hellre på Magnus när han säger att han inte gillar oss; att vi är lata, inkompetenta och meningslöshetens företrädare på jorden. Vi försöker att inte ta det personligt.

För det mesta är Betnér seriös i sin mediakritik - men han tycker också det är kul att göra oss sura. Jag blev också sur. Betnérs skarpa, provokativa humor behövs i en underhållningsvärld som ofta är menlös och ytlig. Skulle vi skippa att skriva om det, bara för att få sitta på höga hästar och hålla på höga principer?

Nej, det gjorde vi inte. Men vi tar upp den kastade handsken. För det här är ju kul: en debatt om vad och hur vi skriver, och huruvida principen att pressen ska gå gratis är vettig eller inte.

Mitt eget svar är föga originellt. Visst vore det bäst om tidningarna kunde stå helt oberoende, men det är inte precis realistiskt. Vi går varje dag på evenemang som egentligen är inträdesbelagda. Inte för vårt höga nöjes skull, utan för att vi jobbar.

Det händer att vi får betala för de stora elefanterna, som Rolling Stones eller U2. Men ensamkommande komiker från Stockholm? Please.

Skulle vi behöva betala överallt skulle vi dels få stryka många kulturevenemang, framför allt de små och smala. Dels skulle vår budget plötsligt inte räcka till all den champagne, gåslever och kaviar som vi vältrar oss i. Under helikopterfärderna mellan våra limousiner.

Varför ger då Betnér alls intervjuer? "För att man är en hora", svarar han på sin hemsida, och raljerar över IQ-befriade frågor som "kan man skämta om allt?". Hans eget käcka svar är "ja, russin är ju svårt."

Han hävdar att tidningarna inte är kompetenta att bedöma hans jobb. Jag skulle vilja ge honom rätt, till viss del - men dess värre vet jag inte om jag är kompetent nog.

Å andra sidan är scenaktörer otroligt egotrippade om de tror att en text är riktad bara till dem. Faktiskt är en recension riktad till precis alla andra.

Och Magnus: om vi tvingas välja bort att recensera stå-upp, hur ska vi då kunna bli bättre på det?

Jag hävdar att vi är bättre än du tror. Men är glad att du är missnöjd. Eller, att du ryter till om det, alltså. För då kan vi få våra chefer att förstå att det finns skämt som förtjänar att tas på allvar.