Per-Henrik drar till Finland

Sedan Piggsvinsteatern grundades i Smygehamn för 25 år sedan har familjen Christmar varit dess ryggrad. Efter att pappa Jan och mamma Laimi gått bort har sönerna Magnus och Per-Henrik fortsatt kämpa för en lokalt förankrad revy- och teaterverksamhet. Och den ska fortsätta, lovar föreningens ordförande Per-Henrik Christmar, trots att han själv emigrerar.

– Jag flyttar ju inte till månen, poängterar han. Kan jag hjälpa till med kontakter eller att söka pengar så kan jag göra det från Finland också.

Per-Henrik har alltid haft en speciell vurm för Finland, visar det sig.

– Mamma var krigsbarn från Finland, så jag har släkt där borta, förklarar han.

När möjligheten kom att säga upp sig med avgångsvederlag från arbetsgivaren Sydsvenska dagbladet, så tog han chansen att följa en gammal dröm.

Ekonomiskt har han ett år på sig innan han, som han säger, "behöver gripas av panik". Han söker journalistjobb, tillfällig bostad är ordnad och finska har han pluggat en tid nu. Redan i slutet av månaden går flyttlasset till Jyväskylä.

– Det knepiga är det här med jobb, berättar han. Finska redaktioner tycker det är lite spännande med en svensk. Men hur man än gör hamnar man till sist i situationer där man måste prata finska.

Och hur är din finska?

– Den börjar komma, säger Per-Henrik.

– Men språket är svårt. Samtidigt är finnarna väldigt glada för folk som försöker!

Det är inte utan att Per-Henrik är lite överraskad själv.

– Det är ett spännande äventyr, men det kommer självklart lite plötsligt, säger han. Det har funnits i bakhuvudet länge, men nu föll allting föll på plats.

– Jag har ju ännu så länge inga barn att ta hänsyn till. Jag tror många ibland tänker tanken att "tänk om jag skulle sälja rubbet och åka utomlands". Nu har jag chansen!

Kommer du någonsin tillbaka till Smygehamn?

– Man ska aldrig säga aldrig. Skulle det vara jätteknepigt att få jobb så går jag inte i Finland och hoppas att någon bara ska erbjuda mig ett. Men jag ger detta en chans.

– Slumpar det sig så att jag trivs är det mycket möjligt att jag stannar.

Inte minst är det kulturlivet som lockar.

– Jag är en kulturmänniska som gillar musik och teater, och finnarna har ett stort och brett kulturutbud. Intressant nog ägnar sig en hel del av mina släktingar där borta också åt det, utan att vi hade en aning.

- Jag träffade en finländare som sa att finnar nog är mer "making by perkele" än svenskar. Det är lite mer jävlaranamma! Och jag är ju lite halvfinne, det är kanske därför som jag försöker göra detta och skapa mig ett liv där borta.

I bakgrunden finns också en lite allvarligare ton. Vare sig mamma eller pappa Christmar levde långt efter pensionsdagen. Per-Henrik är 43.

– Vem vet, jag har kanske bara 25 år kvar? funderar han. Då måste jag fråga mig, är jag riktigt lycklig nu, eller kan jag göra livet än mer spännande?

– Jag vet inte, säger Per-Henrik med ett skratt, det kanske är en 40-årskris!