Liam & Maya vann kortfilmspris
Klagstorpssyskonens tre minuter långa animerade film, tillverkad hemma i köket med Liams dockor i huvudrollerna, visades för nära 600 åskådare på en kortfilmsgala i Stockholm. Och den segrade alltså, i kategorin 12-16 år.
Juryns motivering är full av utropstecken: "Ibland önskar man att tvådimensionellt kunde bli tredimensionellt, precis som i denna film! Minsta lilla detalj är helt outstanding! När filmen är slut känns ingenting omöjligt, annat än att sluta le!"
Maya Åkesson Rayner, elva år, gillar motiveringen. Framför allt att den stegvis avslöjade för syskonen att de hade vunnit, när den lästes upp.
– När de kom till ”outstanding” så fattade man ju att det var vi, berättar Maya, glad över vinsten.
– Filmen är gjord för att vara lite rolig, men också för att ge någonting att tänka på.
Syskonen tyckte själva att de hade en fördel, i och med att deras film var animerad. De två andra tävlingsbidragen var "vanlig" spelfilm med levande aktörer.
– Våran film stack ut lite, säger Maya stolt. De andra filmerna handlade dessutom om mobbing, medan vår handlade om vänskap.
Hennes eget favoritögonblick kommer mot slutet i kortfilmen:
– Det är när dockorna hittar en docka till, Mimi, som sitter och är ledsen. De tröstar henne, och så ritas en bild av dem allihop tillsammans där de står och är glada.
Vinnarna får möjligheten att regissera nya filmer med ett professionellt filmteam från ABF. Liam och Maya har en idé som de gärna skulle göra film av, men har ännu inte tagit upp den med ABF.
"Outstanding" gick också vidare från Trelleborgs UKM, Ung kultur möts, och visades nyligen på regionmötet i Helsingborg.
– Nästa vecka ska vi få veta om den går vidare till riksfinalen i Värmland, berättar Maya. Det är spännande. Samtidigt känns det som att nu när man vunnit i Stockholm är det kanske inte lika illa om man inte skulle gå vidare. Men det vill vi så klart, jättegärna!
Den bästa lyckönskningen fick syskonen efter galan i Stockholm, på väg ut. Men det var inte det att galans sponsorer uppmanade dem att ta för sig, så mycket de ville, av godis och leksaker som fanns i foajén.
– När vi kom ut stod där en fattig man som inte hade några pengar, berättar Maya. Oss vräkte de en massa prylar över helt gratis, men den här mannen hade ingenting. Så han fick lite pengar av oss och sedan sa han ”lycka till.” Det betydde mycket.
